stigstrombergsson

Två evenemang gick av stapeln helgen som var.
Världsmästerskapet i ishockey.
Europamästerskapet i dålig musik.
Förtjänar detta någon kommentar??
Jo - en liten.

Grannen som i en kommentar på denna blogg efterlyst några reflexioner om hockeyn fick besök. Grannen har Robert-kanaler till sin TV och kaffebryggaren på så gvetvis avlade jag besök där både lördag och söndag kväll. Lördagens match Sverige-Kanada blev - som det heter ur ett annat TV-program - "olidligt spännande". Helt onödigt. Men det gick vägen. De gul-och-blå-påklädda stod rycken och gick till final.
Söndagskvällens final mot Tjeckerna var njutbar på ett annat sätt. Spännande bara ett tag. Sedan blev det defilering. Tjeckerna - påklädda i andra färger - avkläddes helt och fick inget gjort. Och Sverige vann VM samma år som de vann OS.
Inte helt fel.

Och så "melodi"festivalen. Vad är det för nåt?
Först skall jag erkänna att jag inte helt följt med varken i semifinaler eller hela finalsändningen. Men lite har jag sett. Eller rättare sagt mycket.
Många artister verkar söka vinna i långa-ben-grenen där det just är grenen som lanseras. Mage-divisionen har sina aktörer som med en bar-mage-image söker avleda fokus från "melodin". Urringnings-djup satsar andra i ett försök att visa stämband och lungor för ögonen, inte öronen.
De avklädda blev avklädda. De påklädda finländarna vann.
Helsexigt - om man får använda vad jag tror är ett modeord som kan användas positivt om nästan allting.
Var det rätt låt som vann? Ja! Var det ett nederlag för genren avklädd schlager? Ja!
Inte helt fel.