stigstrombergsson

Detta veckoslut har OAS-rörelsen arrangerat sommarkonferens i Boden.
Det gjorde man också förra sommaren.
Detta har förorsakat en del rassel och gny från visst kyrkopolitiskt håll.

Så var det också förra sommaren men i år uppmärksammades det i mycket mindre utsträckning. Media har helt enkelt inte - hitintills i vart fall - nappat på Bodens sosse-kvinnors försök att med OAS-mötet som förevändning inbilla folk i allmänhet och bodensare i synnerhet att en och annan nej-sägare till kvinnliga präster - sådana förekommer inom OAS-rörelsens hank och stör - är den stora diskrimineringsfaktorn för kvinnliga präster i Svenska kyrkan. På http://www.kuriren.nu/ kan man om man skriver on OAS-rörelsen i sök-rutan se vad som skrevs förra sommaren och vad som noterats i år. Skillnaden är tydlig.
Vill man se vad rörelsen står för och vill fungerar länken http://www.oasrorelsen.se/ utmärkt.

Denna rörelse är alltså politiskt inte korrekt. Av samtal med förtroendevalda och anställda på olika nivåer i kyrkan har jag erfarit att OAS är något man inte vill kopplas ihop med. Jag har också erfarit att människor som är aktiva i OAS-rörelsen bemöts med misstänksamhet och att ledande kyrkliga företrädare inte vill (eller vågar) finnas med i sammanhanget.

Igår for jag till Boden för att vara med ett tag vid detta politiskt inkorrekta sammanhang och med egna ögon och öron samt ett öppet sinne ta del av det som är så skumt och farligt.
Vad mötte jag? Vad såg jag? Vad hörde jag? Vilka var där?

Jag såg gissningsvis 600 personer som på sin fritid och för sina egna pengar var med. De som brukar delta i kyrkliga konferenser när de har lön, arvode samt resa och logi betalt saknades (givetvis?)*.

Jag konstaterade att det var människor ur alla möjliga kristna sammanhang. Det var folk från Svenska kyrkan, EFS, baptister, Laestadiander, högkyrkliga, lågkyrkliga osv. Fast inte så många kommunalkyrkliga.

Jag fick delta i en Högmässa som uppfyllde mitt ideal - lätt på foten. Den innehöll allt och leddes enkelt och  levande av personer som var vänner med liturgin. Ordet, Bönen och Måltiden stod i centrum - inte personerna, inte ens den gamle biskopen Gärtner - 82 år.

Jag hörde den bästa förkunnelsen på år och dag - centralt om den kristna trons elementa. Gärtner predikade Jesus enkelt och med en varm glimt i ögat. Seminarieledaren jag tidigare mött drev i sina samtalsinlägg samma sak.

Jag såg att det fanns platser i rummet för bikt, förbön, samtal osv och i själva gudstjänsten möjlighet till förbön med smörjelse med olja. Jag såg också barn, ungdomar och familjer i parti och minut och jag såg att de fick plats i gudstjänsten.

Såg jag bara?? Nej! Jag fick ju delta och gladde mig i detta med hull och hår.
De som känner mig vet att jag har en hel del av bägge delarna.

Vad är det som är så gräsligt med denna rörelse?
Inte katten vet jag! Jag konstaterar att den motsvarar den andlighet som fanns i ungdoms- och gymnasiströrelsen på den tiden jag fanns i de sammanhangen. Då ansågs det som något gott, nu som något skumt. Varför?

Var det elitistiskt? Icke! Grundtonen kan sägas vara samma som psalmen 720 i psalmboken. Den psalmen handlar inte om någon kristen elit utan om ett folk ledda av honom som lever efter det att han dött för alla.

* Detta kan jag säga alldenstund jag varit präst i snart 30 år och genom stifts- och folkhögskoletjänst fått en tämligen stor personkännedom vad gäller kyrk-Norrbotten också utanför Älvsbyn.