stigstrombergsson

Nu är det nästan en vecka sedan jag skrev på bloggen och det är väl dags att ge den trogna (?) läsekretsen något nytt att betrakta. Möjligheten att kolla hur många som gluttar in på bloggen har varit borta ett tag men jag såg nyss att det hela är fixat och att det trogna dussinet per dag är kvar samt att det någon dag faktiskt tokrusat till det tredubbla. Jag gissar att det var den dag en hetsig debatt utbröt på en annan blogg (www.fredriknorberg.blogg.se) kring hur läsare av det han skriver kommenteras med påhopp och annat. Någon anonym tjomme var spydig och bloggägaren röt till varvid tjommen sa att andra typ fader stig åxå var anonyma. Bloggägaren contrade med att namnet fader stig var hans egen benämning på mig samt att han länkat till min blogg och den dagen kikade tydligen en och annan in.

Präst i arbetslag var namnet på en fortbildningsdag idag för alla präster i Pite älvdal. Det blev en dag med samtal om hur präster uppfattas av folk i allmänhet - deras "utseende" - och hur de ser på sig själva i olika roller och funktioner - deras "självbild".
I jakten på hur man ser på prästers "utseende", alltså hur de uppfattas av folk, har jag forskat bland elever på skolan och de samtalen har varit intressanta. Förtroendet för kåren är påfallande vad gäller vår förmåga att lyssna och hålla käft. Man såg oss som lugna, stabila och kris-skicliga men ingen sa ungefär: "Präster bär en övertygelse som de vill att vi andra skall omfatta". Vanskligt är det att bygga teorier på vad folk inte säger men den skrämmande tanken slog mig: Tänk om vi inte, förutom den viktiga funktionen att stödja människor, inte ses som bärare av en övertygelse? Kan det vara så att detta som är så viktigt för oss varit så osynligt för våra medmänniskor att det kommit bort?

Apropå kommit bort: Det är en timme och tjugofem minuter till kvällens avsnitt av Lost.