stigstrombergsson

Rubriken är snodd från veckans Kyrkans Tidning. Den handlar om sådant jag tidigare berört.
En enskild präst, i och för sig med uppdrag i olika organisationer men ändå på ett personligt initiativ, skapade en möjlighet för kollegor att på hans personliga hemsida (www.kalin.nu) ställa sig bakom en åsikt han formulerat.
En organisation, inte ett officiellt organ inom kyrkan men ändå en organisation, lade en vecka senare på sin officiella hemsida (www.iktsverige.org) ut en alternativtext för präster att ställa sig bakom.
Den lista som lades ut först går, på grund av spam-kampanjer, inte längre att underteckna digitalt utan i fortsättningen kommer snigelpost med Sverigeporto att användas där. För den andra listan som lades ut senare fungerar det fortfarande att signera via nätet.
Den första listan har drygt 800 ställt sig bakom, den andra knappt 600.
I den lokala församlingen där jag bor har en församlingspräst signerat den första listan och två den andra. En av församlingsprästerna har inte signerat någon (än) och jag som inte har församlingstjänst har signerat den första.

På en kurs för präster för några år sedan sa en kollega från Västerbotten, professor Alexander Radler, i ett inlägg i debatten ungefär: att göra teologi är att befinna sig i en ellips som likt alla ellipser har två brännpunkter: Kyrkans lära med Bibel, tro och bekännelse är den ena. Kontexten, alltså det aktuella sammanhanget i nutidenär den andra. Och att se dessa två brännpunkter är att göra teologi.

Jag brukar använda en annan bild som säger samma sak. Teologi är en bro som skall förbinda Gud och det Gud står för med människan och hennes aktuella situation. Och om man använder dessa bilder är min upplevelse idag att de två listorna representerar var sin brännpunkt, var sitt brofäste. Var för sig tycker jag - och kanske provocerar debatter, voteringar och listor fram detta - att man ser sin egen hållning som kanske tippar åt den ena brännpunkten eller det ena brofästet som den enda brännpunkten eller fästet. Det man då får är inte en bro som förbinder utan en pir som bara sträcker sig en bit ut i intet eller ett torn som inte vill vika av för att nå någonstans. Med det geometriska sättet att uttrycka sig får man en figur med en brännpunkt som då inte är en ellips utan en cirkel. Och så låser man sig, bygger vidare på sitt torn eller hemfaller var för sig åt  de bevingade orden "rubba inte mina cirklar". Och när matematikern och ingenjören Archimedes under stormningen av Syracusa 212 f Kr var helt fixerad vid sina cirklar och sa dessa ord kom han att tappa huvudet helt.

I höst valde Kyrkomötet att placera kyrkan i bägge brännpunkterna - så länge. Officiellt sades inte så länge men många som gladdes över kyrkomötets beslut om en officiell välsignelseakt med möjlighet att avstå (tidigare kommenterat på denna blogg) andades attityden detta var ett viktigt steg på vägen till en könsneutral äktenskapssyn i kyrkan - alltså en entydig och konsekvent placering av kyrkan i "nutidsbrännpunkten".  Den fartblindheten och tilliten till majoritetsstyrka tycker jag är illavarslande. Den panik som det privata initiativet skapade hos många som tillhör majoriteten tycker jag är avslöjande.  Det är onekligen en intressant höst.