stigstrombergsson

Igår startade ett stort ungdomsläger på folkhögskolan. Cirka 120 ungdomar och ledare är där för att delta i seminarier, lyssna till korta föredrag, samtala i smågrupper och fira gudstjänst - eller ha möten som de själva kallar det - året ut för att sedan resa hem första januari.

Konceptet verkar duktigt evangelikalt i vart fall att döma av den första kvällen. Exempel på duktigt evangelikalt är - mina fördomar - att stor uppmärksamhet läggs på skapa stämning och att förmedla starka känsloupplevelser. Det innebär att altaret i skolans kapell var lyft åt sidan för att ge dess centrala plats i kyrkorummet åt en sånggrupp med mikrofoner, högtalare och ärtsoppa så det bara drösar om det.
Sånggruppen - lovsångsteam kallas det - är skicklig, spelar och sjunger bra. Ingen skugga skall falla över dem. Själva upplägget - och tanken bakom - fundrar jag dock över. Är konsert-stuket det goda sättet att hjälpa människor att be? Det blir lätt något av konsert när alla till att börja med uppmanas att stå och sedan får ta del av något som i praktiken är ett uppträdande med applåder och allt.
Ljudet framifrån är stark. Man hör inte om man själv sjunger eller om grannen bredvid tar en ton. Och jag funderar: Kan verkligen hjärtan öppnas när man behöver stänga öronen med hörsel-skydd? Talar Herren i stormen - typ? Jag är säkert ett inbitet dinosariefossil men jag faller inte i farstun för detta som faktiskt icke-stimulerar lovsång, i vart fall inte vad jag fattat lovsång vara. Men det är klart att stämning skapas, rentav frammanas, och stämning och känsla är viktigt för ungdomar - sägs det.
Men som sagt: Ingen skugga skall falla över teamet.

Förkunnelsen lägrets första kväll handlade mycket om vad vi skall göra för att Gud och Jesus skall bli och vara centrum i våra liv. Det är väl OK men det kom nästan ingenting om det märkliga och fantastiska att Gud satte oss människor så i centrum för sitt liv att han - jag skriver han mest av konventionella skäl - valde att bli människa och ge sitt liv för oss. Det är alltså ganska mycket hur man skall bära sig åt för att tro och ganska lite om vad vi faktiskt får tro på. Och jag undrar om inte det är ganska evangelikalt, kanske rentav lagiskt för en del. Men jag kan ha fel här...

Vi firade också mässa men den kom som i bakvagnen - och det är ganska evangelikalt. Först var ju altaret satt åt sidan för att ge plats åt ljudtekniken. Sedan hade gruppens sång och predikan tagit rejält med tid. Så när Jesus själv, i brödet och vinet, konkret mötte sitt folk var folket redan någon annanstans i tanken, helt tröttkört. Tur är att mötet med Jesus i mässan inte beror på graden av alert och koncentration hos mottagarna men jag tycker nog att Jesu Kristi lekamens och blods sakrament förtjänar en centralare plats när Gudsfolket firar gudstjänst - typ.

Är jag för kritisk? Kanske. Lägret fortsätter som sagt några dagar så vi får se hur det blir.