stigstrombergsson

Gud, våra barn är dina barn.

Låt dem utvecklas efter din vilja.

Bär dem tvärs igenom oro och nöd, faror och frestelser.

Ge oss alla kraft och glädje i dig

och låt oss tillsammans med våra barn lära oss tro. Amen.

Med dessa kursiverade ord startar på söndagsförmiddagarna näst intill varje gudstjänst i Älvsby kyrka. Det blev så när man för runt 10-12 år sedan försökte starta en form av söndagsskola under rubriken Skatten. Barnen samlades då vid Barnens bord längst fram i kyrkan för en kort samling som började med denna gemensamma bön. På det följde något helt kort utifrån vad som fanns i en skattkista innan barnen med en-två ledare drog en trappa ned för att åldersanpassat fortsätta där. Till nattvarden kom de sedan upp igen för att ansluta till sina föräldrar. Efter slutpsalmer innan postludier berättade barnen för oss vuxna vad de gjort nere i källaren – och fick en applåd.

Det var inte Skatten med kista, samling och allt varje söndag. Eldsjälen bakom sökte och fick tjänst i Götaland. Det blev över huvud taget svårt att bemanna Skatten. Man sökte ett tag andra vägar som Äventyrssöndag – som egentligen var en Familjegudstjänst – men det satte sig av olika skäl inte riktigt.

Bönen för barnen fortastte vi i alla fall be jämt vare sig det var/är barn i kyrkan eller inte. Barnens bord fick också ganska länge behålla sin plats i koret så att barn kunde sitta där, rita eller bara vara närmare där det händer något. Numera är bordet flyttat ner i kyrkan under läktartrappan – enligt mening tyvärr! Fast bönen envisas vi med att ha kvar. Skulle den försvinna kommer farfar/morfar Stig att bli folkilsk.

Under åren 2014-2018 genomfördes i församlingen ett medvetet Ungdomsprojekt. I samband med det kom vi överens om att vi i Den allmänna förbönen i kyrkan alltid skulle formulera en bönerad för barn och ungdomar. Egentligen var den saken ingen nyhet, bara något som på något sätt pausats. I 1942 års Kyrkohandbok – manualer för gudstjänster – fanns en formuleringen riktad till Gud: Tag i din fostran dem som nu beredas för sin första nattvardsgång. I klartext var det enkelt och simpelt församlingens bön för konfirmanderna. Jag förstår inte hur vi kom att slarva bort den.

Pinsamt är det faktum att förbön i gudstjänsten för allt möjligt löst och fast lätt blir något bortslarvat. Varför vet jag inte men kan tänka mig flera saker.

Ett sådant tankespår är att vi i en allt mer individualiserad tid tappar blicken för saker och ting utanför kyrkväggarna – sådd och skörd, krig och örlig och allt vad det förr hette. I och för sig är det märkligt att konfirmanderna också då försvann ur medvetandet – de är ju i gudstjänsten.

Ett annat spår kan vara att det i den individualiserande tiden blir lätt en fokusering på ”det personliga inre livet” eller något liknande. Böner kommer då lätt mer att sväva kring trons effekter som trygghet, frid och annat. Kanske är denna tendens också omedvetet färgad av impulser från frikyrklighet och/eller EFS som flera som anställs kommer ur.*

Att Kyrkans Allmänna förbön infogas i Nattvardsbönen är enligt min mening både bra och rätt men förmed sig en borttappningsrisk. I 1986 års Kyrkohandbok fanns förbön i en av Nattvardbönerna (och kunde infogas i de andra). På ett liknande sätt är det i Kyrkohandbok 2017. Risken är i alla fall påtagligt att den försvinner trots att förbönen skall ingå i gudstjänsten. Jag tror att det är främst det som hänt kombinerat med att församlingen genom åren bytt präster och andra ansvariga och att förmedlingen av de tankar som initierades till exempel i Ungdomsprojektet och via Skatten inte riktigt planterats och landat hos nytt folk. Ta det som en gammal mans gissning.

Sedan min pensionering sommaren 2018 har jag i väntan på att prästsidan av arbetslaget skall stabiliseras anförtrotts att leda en del gudstjänster. Vanligen har det varit en söndag i månaden samt ungefär var annan Veckomässa på onsdagskvällarna. Jag har envist och enträget om söndagarna lett den kursiverade bönen ovan och alltid byggt ut Nattvardsbönen med förbön för allt möjligt – bland annat att barn och ungdomar skall finna vägar till Dig och Du vägar till dem.

Svarar Gud på bön? Hur?

Det skall jag återkomma till i ett kommande inlägg.

* Jag hoppas att du, noble Bloggläsius; förstår att i detta målar med bred pensel och för tydlighetens skull nästan karikerar situationer och val och icke-val av vägar och saker.