skitgudstjänster?

Först av allt: Rubriken kommer sig INTE av någon speciell gudstjänst i lokala kyrkan. Absolut INTE. Tro inte det! Framför allt inte efter förrgårdagens som jag hade förtroendet att leda.

 

I stället är det en längre tids, faktiskt flera års, funderingar som skapat rubriken – OBSERVERA frågetecknet i den. Jag har länge haft tankar kring församlingarnas skitgudstjänster och varför många och vissa berörda verkar aktivt bojkotta dem. Min gissning är att det jag nu skriver och funderar inte bara är en lokal fråga utan beklagligt nog finns ganska generellt. Häng med!

 

I en församling, den lokala och flesta andra, fungerar saker och ting i dessa steg.

  1. Kyrklig personal klurar och funderar kring hur en församlings gudstjänstliv och annan verksamhet ska formas och vad som från dem skall ”erbjudas” dem som bor i församlingen.
  2. Församlingens ledning väger samman dessa klurigheter till åtgärder och gemensamma handlingsplaner.
  3. Sammanvägningen dras för styrelsen som godkänner planerna och ställer sig bakom dem och blir med de åtgärderna ansvariga ”med-erbjudare”.
  4. Sista steget i denna formella kedja är att det högsta beslutande organet Kyrkofullmäktige.årligen antar de skrivna verksamhetsplanerna och godkänner redovisningarna. Med det sällar sig de förtroendevalda till skaran ”erbjudare” av gudstjänster och annat jox som man tycker är lämpliga för oss som bor i församlingen. 

Med denna kedja har alltså allesammans, anställda och förtroendevalda, ställt sig bakom rubbet. Jag frestas då att tänka att de innerst inne anser det de godkänt ändå vara skit. Jag bygger den tanken på att de allra flesta av dem ju så gott som konsekvent väljer att inte fira gudstjänst med dem som församlas – om de inte är arvoderade eller har en sammankomsten som ålagd arbetsuppgift.

I min trånga huvudskalle gnager därför frågor som Vilken signal sänder en slaktare som vägrar äta korv? Varför arrangerar man för mig och andra församlingsbor skitgudstjänster man själv bojkottar? Varför bjuder man andra söndagligen på sånt man för egen del näst intill desperat undviker?

 

Naturligtvis är jag inte intresserad av att spekulera i alla dessa personers inre liv och motiv för vad de gör och inte gör. Att rannsaka sådant är Guds sak, inte min. Det jag i all enkelhet vill påtala är signaleffekten som uppkommer när kyrklig personal och förtroendevalda gör – eller inte gör – som de gör.


Kommentarer
Postat av: Tobbe

När du jobbade på stiftskansliet försökte du ju ändra språkbruket så att församlingarna lättare skulle uppfattas som centrum och inte "stiftet".

Gör en liknande språklig nydaning på lokalplanet också: Låt ordet "församling" ALDRIG syfta på anställda, kyrkoråd, fullmäktige osv utan ALLTID syfta på de som"församlas" dvs de som firar gudstjänst.

Svar: Försöker göra så men är nog inte helt konsekvent. Att ivrigt använda genitiv är dock ett steg liksom andra grammatiska krumelurer. Tal om ”prästen NN:s konfirmander” eller ”Stigs Bibelstudiegrupp” behöver till exempel ändras till ”konfirmandernas präst(er)” och ”Bibelstudiegruppens samtalsledare” eller nåt sånt.
Stig Strömbergsson

2024-05-18 @ 00:35:15
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0