stigstrombergsson

Jag fortsätter den stavningshygieniska kampanj som nämndes i förrförra inlägget väbbinarier x 2. Nu gäller det dock inte det nutida och aktuella anglo-amerikanskta kulturmordet utan den lite äldre franska språkstrypningen av kämparnas och hjältarnas tungomål.

Ordet jag stavar besch, alltså beige, gissar jag är från början lånat från franskan som en beteckning på en viss färgnyans av blek brungulgrådaskig art. I överförd mening kan man också med ordet syfta på någon eller något halvt intetsägande kraftlöst och profiltomt. Då är det som regel inte värdeneutralt som när det gäller bescha byxor eller liknande utan något ganska nedsättande. Rubriken förbeschad kyrka skall i alla fall uppfattas så.

Vad gäller den saken måste sägas att förbeschningen yttrar sig på massorhanda vis. Förkunnelse kan vara besch och innehålla varken ved eller kvist, struktur, tilltal, innehåll eller engagemang. Inriktning och profil av kristlig verksamhet kan vara helt förbeschad till enbart trivsel och kaffe med sju sorters kakor som kanske ger tillväxt i midjeomfång men inte i församling, inte heller tro och liv.

Just nu är det dock en liten annan detalj i förbeschningen som är bakgrunden till detta skriveri. Bilden ovan visar saken, effekten av kyrkans centralbyråkratis ukas om typsnitt och färgsättning i all kyrklig annonsering över hela landet och i alla sammanhang - enligt min mening något som är både fel och onödigt.

Med fel menar jag att under ytan simmar föreställningen att kyrkan byggs ”uppifrån” men då inte av gudsuppenbarelse och bekännelse utan av att en centralbyråkrati på nationell nivå tar sig för att formulera direktiv som alla ute i tassemarkerna har att, måste och skall följa. Motiveringen är att skapa ett så kallat gemensamt varumärke för att stärka profilen – typ. Enligt kyrkans synsätt på sig själv är lokalförsamlingen den grundläggande nivån vilket gör att kyrkokansliets uppifrån-perspektiv i denna perifera fråga gör att saken blir fel.*

Grejen är dessutom onödig. För ett antal år sedan – 10-12? – levererade centraladministrationen ungefär samma grej. Man pläderade då för att vissa kulörer av rött och vissa nyanser av gult och andra färger skulle gälla för all annonsering. Med tiden kom denna färgkanon kommit att brukas ganska allmänt. Helt ofarligt. Lokal annonsering i annonsblad och liknande blev färggrann och tydlig. Inget praktiskt fel i sak. Min gissning – utan saklig grund – är att info-sektionen på så kallat ”central nivå” efter denna implementering drabbats av den sysslolöshet som kan komma av att något braman gjort kommit att fungera och därför gett dig i kast med att göra samma grej en gång till men en smula annorlunda – helt i onödan.

Resultatet blev det bilden visar. Inga grälla färgtoner, snarare ett intryck av en förbeschad kyrka . Det är dagens dagens annonsbladjag fotat av. Inget fel på innehållet. Dessutom förekommer jag sju gånger. Om och hur det motverkar beschigheten må andra bedöma.

Var detta en viktig sak att öda blogg-uppmärksamhet på?

Naturligtvis inte! Ändå har du (kanske) läst ända hit.

* Andra tycker som jag i denna fråga och formulerar sig dessutom bättre än vad jag gör. Läs till exempel insändaren Nationell nivå agerar som om kyrkan vore en koncern i Kyrkans tidning – länk här. För rättvisans skull ger jag också här en länk till ett svar – som faktiskt tydliggör koncerntänkandet.