skog och träd
Rubriken är inte en följd av utflykter för att hitta bär – hallon, blåbär och hjortron. Sådana finns, till ochmed åkerbär. Men det är för varmt. Älvsbyn hade idag mellan 08 och 14 tredje högsta temperaturen – 26,1. Inläggets titel härrör inte heller från mitt mellanstadiemedlemskap i orienteringsklubben Renen eller motsvarande aktiviteter på 19:e infanteriregementet i Boden 1975-76. Nu gäller skog och träd i stället en bok jag just läst ut.
En gång i världen fanns en bemärkt man vid namn Anders Nygren (född 1890, död 1978) som var professor, biskop, ledamot av Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund mm och på sin tid en teologisk tungviktare som skrev flera böcker. Någon renodlad fokuserad Bibelforskare – det jag kallar exe-get – var han inte. Hans ämnesområden var främst systematisk teologi och teologisk etik men naturligtvis fanns rejäla kunskaper i bägge de bibliska grundspråken i hanns hjärna.
1943 skrev han i serien Tolkning av Nya testamentet en 450 sidor tjock bibba med rubriken Romarbrevet. Den är volym sex i serien och utgavs av AB Verbum/kyrkliga centralförlaget i Stockholm. Min bok som jag för länge sedan nog köpt på antikvariat är en nytryckning från 1968.
Här ska man då vara observant vad gäller placering, tid och avsikt. Nygren var biskop i den Evangelisk-Lutherska Svenska kyrkan, professor i troslära/dogmatik med tydlig Luther-inriktning vid ett svensk statligt universitet som när det begav sig hade viss anknytning till kyrkan som var knuten till en stat som inte ännu hade full religionsfrihet. Främsta målgruppen för kommentarserien var givetvis evangelisk-lutherska präster med svenska som arbetsspråk.
Den exe-get-ik jag läst mest och gillar bäst är ganska olik den metod Nygren använder sig av. Hans metod saknar dock inte poänger och styrkor. Han målar med ganska bred pensel kring huvudtankar och bärande linjer han (helt vettigt) ser att Paulus har men fördjupar sig inte i detaljer. Yngre Bibelforskning å andra sidan vrider och vänder ofta i stor detaljrikedom till den grad att helheter blir lidande och att man inte ser skogen för alla träd. I Nygrens fall blir det alltså tvärt – en tydlig skog men lite detaljer om träden.
Man måste inte kunna grekiska för att följa hans resonemang. När han på grekiskan tar upp vissa centrala ord ger han alltid en översättning till svenska, oftast i Bibelöversättningen från 1917. Det är OK. Att en man född 1890 på 1940-talet skriver med ett i nutida ögon ålderdomligt språk får man godta. Det skapar inga oöverstigliga hinder. Att påminnas om den syn och de resonemang Paulus konsekvent för om två eoner eller tidsåldrar tycker jag också är viktigt – och att det medfört tankar kring skog och träd.
