stigstrombergsson

En mindre släktträff var det i lördags då Primärhustrun och jag var på kalas. Näst yngsta barnbarnet Ava som bor i Unbyn utanför Boden fyllde 6 år. Sådant firas helt rätt med ett mindre partaj med 16 personer. Kul.

Varför jag (fortfarande) bloggar frågar jag mig då och då. Jag gissar att en och annan annan undrar samma sak. Varför? Till vad nytta? Till nöje för vem? På det har jag aldrig förr kunnat ge ett kortfattat någotsånär begripligt svar mer än att det roat mig en smula. Om det genom åren botat eller ökat skrivklådan, alltså behovet att ge tankar ord, skall hållas osagt. bloggandet har gått i vågor både på grund av egen lust och av saker jag tycker är viktigt att fundera över och kanske prioritera med en och annan kommentar växlat. I kategorin Bloggpolicy finns tidigare inlägg om sådant.

Nu i dessa yttersta tider har jag dock snubblat över tanken seriefiguren Kalle, på engelska Calvin, har som motivation för skriverier – se den andra bilden som blir större om man klickar på den. Hans ord får bli den blogganledning jag med ironisk självdistans också anger som min.

Om jag på detta inlägg satt rubriken Slutkrigat i Gaza hade det inte stämt. Det verkar bara så, i alla fall om man ser till hur dagspress, regering och särskilt så kallat ”kristna” tidningar till tystnad tonat ner vad som händer. Ta till exempel den senaste israeliska bombningen med knappt 100 döda och runt 300 skadade i en zon Israel själv förklarat säker och hänvisat folk till. Massakern noteras med i mina ögon en öronbedövande tystnad. Regeringen och utrikesminister andas ingen kritik av att Israel bombat civila. På Facebooksidorna till den Israelvänliga tidningen Dagen och den kristsionistiska blaskan Världen Idag ser man inte ett pip i saken. Inte heller syns och hörs någon upprördhet över att Israel attackerat FN-skolor och nyligen tagit beslut om att utöka de folkrättsvidriga bosättningarna på Västbanken. Att den borgerliga regeringen är så tyst och att de nämnda bladen aktivt väljer att tiga tycker jag luktar illa. Det stinker!

Till sist ett par saker till – kyrkliga sådana.

2026 fyller Nya testamentet på svenska 500 år. En nyöversättning sker nu i Svenska Bibelsällskapets regi och planeras landa om ett par år. Delar är redan publicerade. Det är en idé och delvis redan en plan att dryfta de nya (och äldre) texterna i studiecirklar kommande höst med start i september. I Älvsby församlingsgård blir det då samlingar kring Markus evangelium tisdagar 18.30 i veckor med udda nummer både under hösten och lejonparten av våren. Tisdagar i veckor med jämna nummer samma tid dryftas Paulus brev till församlingen i Filippi följt av Första Johannesbrevet – i Älvsby kyrka eller församlingsgård eller på någon annan plats. Tisdagskvällar blir alltså Bibelkvällar var annan eller varje vecka.*

Nästa år firar den Nicenska trosbekännelsen 1700 år.** En tanke jag fått mig tilllivs är att den söndagligen under 2025 nöts in i församlingen med start 1:a söndagen i Advent – och kanske uppmärksammas ytterligare med ett par temahelger under våren. Jag ska i alla fall ta upp saken med herden och ortens andra prällater.

Kategori för detta inlägg? Farfar/morfar funderar? Bloggpolicy? Politik? Församling?

Det får bli Allmänt.

* Vad gäller onsdagskvällarna efter Veckomässan 18.30 blir det så att efter de gudstjänsten jag får uppdraget att leda – senare planering och annonsering kommer att visa exakt – blir det möjligt att ansluta för öppna samtal om tro och liv – i kyrkan.

** Fakta om den samt hur den lyder hittar man via denna länk.