envist och enträget 4
Om de principiella tankarna i England bakom deras koncept A Mission-shaped Church skrev jag tidigare främst i inlägget envist och enträget 2. Grundtanken är att Guds sändning-mission yttrar sig i Kyrkan som har att forma sina göranden och låtanden utifrån det uppdraget, den uppgiften och inte utifrån sig själv. På svenska och i svenska sammanhang duger för samma tanke syftesformuleringen i kyrkans regelverk Kyrkoordningen alldeles utmärkt: Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift. De är de former som i olika och nya sammanhang bäst tjänar detta syfte och uppdrag som ligger bakom A Mission-shaped Church.
Situationen i England med på många håll avfolkad landsbygd, stora städer och stadsdelar med ytterligt gles kyrklig närvaro, hög sekularisering och etnisk-kulturella olikheter har skapat en massa aspekter om former för A Mission-shaped Church, för en uppdrags-formad kyrka. Under paraplyet ryms flera olika saker: bildandet av kommuniteter, kollektivboende, nyplantering av församlingar, studentkyrka, bransch- och yrkesförsamlingar, pilgrimsrörelse, studiesatsningar, konst, musik och en massa annat. Bara fantasin sätter gränser – eller snarare brist på fantasi. Viktigt i allt detta är dock tydliga tankar att motorn inte främst skall vara kreativa människors påhittighet. Sådant spelar givetvis in men bön, gemensam bön och Den Helige Andes ledning ska styra vägval och former. De uppdrags-styrda formerna skall dessutom för att inte bli sakramentslösa bibehålla samband med kyrkoherdar och/eller stiftens biskopar.
Impulser i detta har kommit direkt till Sverige men också via Norge – så är min bild – och i våra trakter med nedslag i EFS. Klosterliknande kommuniteter och grupper för Tidegärd och liknande ”högkyrkliga” uttryck har denna ”lågkyrkliga” rörelse inte främst nappat på – så inte heller i kyrkoförsamlingarna i Piteå älvdal. Konceptet Messy Church har man dock gett sig i kast med på flera håll, också i Älvsbyn.
Messy Church - på svenska Rörig, rentav Stökig eller Kladdig kyrka – bygger på fri samvaro, måltid och olika pyssel eller sysselsättningar för dem som kommer samt en gemensam andakt eller kort enkel gudstjänst. Ska man vara petig borde det i Älvsbyn snarare heta Messy församlingsgård eller nåt sånt. Det är där man under hösten startat och hållit till – av praktiska skäl givetvis. Att arrangera om själva kyrkan för mat, umgänge och pyssel skulle vara råddigt och om man skulle flytta samling-andakt-minigudstjänst dit tappar man nog en del på vägen.
Jag har noterat annonseringar om Messy Church i andra församlingar och känt mig lite opositiv – norrländskt uttryck. Jag är ju mer inne på Massy Church med Nattvard i fokus som en motvikt till Mossig Church - om man får leka med orden. Även om jag fortfarande menar att Messy Församlingsgård absolut inte ska jämnställas med eller ersätts söndagens gudstjänst har jag omvärderat min attityd och tänkt en del.
Vid de två senaste Messy Church sjöng barnkören. Barnbarnet Lisa sjunger där. Klart att det drar. Bra med folk i oktober. Den senaste gången hade vi dock förhinder så jag frågade dagen efter henne och hennes moder hur det varit och gått. Modern tittade strängt på mig och sa med skarp röst: Ni måste bygga ut Församlingsgården! Riktningen på orden var väl inte helt rätt då jag varken tillhör det ”ni” som kan påverka saken - anställda och förtroendevalda - men innebörden var klar. Runt 140 personer hade mött upp. Det fick mig att tänka envist och enträget kring allt möjligt, inte minst på vilket eller vilka sätt Gud – vad det verkar – besvarar bön.
