stigstrombergsson

Troligen är jag lite och inte lite av en ordmärkare* och överkänslig petimeter. Därför reagerar jag inte helt positivt på följande text hämtad från församlingens Facebook-sida:

 

Många av kyrkans uppgifter sköts av människor som hjälper till på sin fritid. De kan kallas för volontärer, frivilliga eller ideella.

Det finns många sätt att engagera sig. Man kan till exempel delta i en besöksgrupp, vara kyrkvärd, baka eller servera kyrkkaffe, bli ung konfirmandledare, sjunga i kören eller delta i det internationella arbetet. Som frivillig kan du också hjälpa till med mer praktiska saker som till exempel att kratta på våra kyrkogårdar, sopa broar, putsa fönster eller snickra med våra barngrupper eller något annat som du brinner för.

Du bestämmer själv i vilken omfattning du vill hjälpa till; vid enstaka tillfällen en timma eller två eller under en längre period. Alla volontärer gör ett oerhört viktigt arbete och vi önskar att bli fler!

Vill du veta mer? Välkommen till Kyrkmalmen onsdagen den 21 augusti 19.00. Där får du träffa medarbetare och förutsättningslöst ta del av information om Älvsby församlings verksamhet.

 

Idén och grejen är bra! Tro inte jag anser annat. Att folk utan att vara anställda av och i församlingen mobiliserar och mobiliseras på bredden för församlingens grundläggande uppgift – Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission – är förutom nödvändigt också helt rätt.

 

Dock reagerar jag på orden hjälper till. På något vis har jag inte lust till det. Jag är villig, till och med mycket villig, att bidra med något som behövs för församlingens liv och utveckling – inte tu tal om annat. Det är perspektivet – om än dunkelt tänkt och oavsiktligt – som gömmer sig under formuleringen hjälper till som ger mig dålig eftersmak. Låt mig ge en liknelse.

Skulle jag säga att jag hjälper till när middag inhandlas, förbereds och stökas undan säger jag indirekt att det är Primärhustrun som bär hela ansvaret för hela klabbet – som månne underlättas av att jag hjälper till. Skulle hon för vänner och bekanta skryta upp sin hulde make med ord som Stig hjälper till och är SÅ duktig kröner hon sig till enväldig kejsarinna av hushållet – förutom att reducera mig till ett köksredskap och tillfällig chaufför av dammsugare. I ärlighetens namn säger jag dock att det både i teori och praktik är så att hon har och tar större roll i just dessa nämnda stycken men det är inte det resonemanget nu gäller. Det jag med exemplet vill visa är bibetydelser ord har med sig.

 

Med det tillbaka till Facebook-texten som har flera hjälpa till som får mig att undra över vilken ecklesiologi, ett fint ord för församlingssyn, som otänkt råder.* Vem ska hjälpa vem med vad?

 

Då skall sägas att texten andas inbjudande generositet. Den ger de inbjudna initiativ när det gäller vad de vill hjälpa till med. Vilka handtag som verkligen behövs berörs dock inte nämnvärt. Det den/de som står bakom texten uttrycker en längtan efter fler händer på årorna men faktiskt utan att ange farkostens kurs och mål. Månne det kompenseras vid det tillfälle man bjuder in till. Tyvärr är det dock min fördom att det inte blir så.

 

Vad behövs för att utveckla församlingen?

Vad menar man egentligen i verkligheten med församlingen?

Tillåt mig att ge några funderingar också kring den saken – än en gång.

 

• Församling kan vara ett kyrkoadministrativt begrepp och då betyda alla som bor eller vistas inom församlingens geografiska gränser (som sammanfaller med Älvsby kommuns) eller åtminstone de i området som tillhör Svenska kyrkan och snällt betalar sin kyrkoavgift. Detta administrativa begrepp anställer folk för olika uppgifter.
• Församling kan också vara dem som nåtts av budskapet om Jesus och på något sätt vidrörts av det. Sett så är församling alla döpta oberoende av om de själva minns sitt dop eller vad de som bar till dopet tyckte och tänkte. Dopet är grunden för kyrkotillhörigheten och är enligt Svenska kyrkans bekännelse ålderdomligt uttryckt nödvändigt för saligheten.
• Församling – och detta blir basbetydelsen för Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission och allt som handlar om sådant – är dem som i praktiken församlas. Det finns en uppsjö av aktiviteter och former för detta men alla är inte likvärdiga även om de sker i församlingens regi. Som centrum, utgångspunkt och mål för allt står vad som sedan den allra första Kyrkans tid vad som som sker på Herrens dag, söndagen. Då församlas man för att be till Gud, tacka och lova Gud, lyssna till Guds Ord och ta emot Kristus i Mässan/Nattvarden. Församlingen är dem som på söndagen församlas till gudstjänst.

 

I vilken betydelse vill Facekooktexten ha folk som hjälper till? Hjälper vilka? Med vad?

Förhoppningsvis ges ledtrådar den 21 augusti efter Veckomässan (som inte nämns i texten).

Givetvis kommer jag att möta upp då öppen för hur jag med mina kunskaper och erfarenheter kan bidra till utvecklingen av den församling jag tillhör.

 

Till sist: Det finns ett det bibliskt resonemang om herdar och får. Med det som bakgrund påstår jag att herdens/herdarnas/personalens uppgift är att sköta fåren. Det är fåren, dem som församlas,som står för fortplantningen. Allt annat är avigt. Därför – menar jag – att de församlingsanställda mer skall ha överblick över och redovisa de behov församlingen har än att operativt hålla i verksamheter andra inbjuds till att hjälpa till med.

 

 

---

* Kring att märka ord har i denna yttersta tid utbrutit en kommentardialog kopplad till mitt blogginlägg the end of Israel av den 30 juli i år. Återkommer kanske i saken...

** Ordet otänkt är ett bra ord. Det betyder inte att något är definitivt fel-tänkt utan bara att det förefaller råkar råda brist på tanke.