stigstrombergsson

Inför Primärhustruns kommande 70-årsdag hade hon tillfrågades av våra barn om det var något speciellt hon önskade sig. Förr i världen svarade ibland hon och alltid jag på motsvarande fråga både inför födelsedagar och julfirande: Snälla barn! Nu blev hennes önskemål annorlunda men mer specifikt: Inga grejer men att ni alla kommer hem och gemensamt tömmer vindan på lådor, kartonger och jox som är ert, tar till vara sånt som ni vill behålla och slänger resten.

Det städevenemanget gick av stapeln i söndags. Söner, döttrar och en måg klängde på stegen och hela garaget fylldes med lådor och kartonger. Det blev också ett släp med främst brännbar materia tänkt för Återvinningen på måndag – samt en hög till att lasta på släpet den dagen.

Jag var listad att leda gudstjänsten i kyrkan och sedan döpa en gosse. Dessa åtaganden samt ett samtal gjorde att jag missade värsta rännandet på stegen men det roliga sorterandet med lagom nostalgi och mycken humor kunde jag ta del av. Vad det led for sedan alla hem till sig utom yngste sonen som semestrar här. Äldsta barnbarnet blev också kvar i Älvsbyn men på folkhögskolan – se här varifrån bilden är ”lånad”.

På måndagen kom äldsta dottern tillbaka med tvenne ungar för några sista sommarlediga dagar hos barnens mormor och morfar. Barnens pappas semester var (redan) slut. Med Avas och Augusts närvaro följde naturligtvis också kontaker med kusinen i villaslingan invid.

Barnbarn och OS fyller inte varje ögonblick. Inte heller badplatsbesök i sommarvärmen. Dock är det så att sammanhängande tid vill som lysa med sin frånvaro för att läsa litteratur eller för att i lugn och ro kunna skriva litterära alster för en blogg. Tänka kan jag göra när jag som morfar drar en sovande dotterson i vagn och en del tankar blir halvskrivna texter i tellefånen – men inte mer. Igår for dock alla utom yngste grabben som har sin bil på verkstad här i byn.

Jag nämnde att jag tänk tankar – förutom att jag tänkt tanka bilen. Några av de tankarna varken kan eller vill jag berätta om på denna min anspråkslösa blogg. Den säkerhetsventilen fungerar inte för att pysa ut förtroenden från andra människor för vilka jag själv i olika saker ibland blir just en säkerhetsventil. Därför måste jag lämna dig, noble Bloggläsius, ovetande. Visst känns det bra att det finns personer som har förtroende för en pensionerad präst men effekten för dem blir bara något av en säkerhetsventil – om de inte tar de olika sakerna som trycker vidare till dem som är inblandade eller har mandat att agera.

Nu är i alla fall en bloggpost om bråda fyllda dagar färdigskriven. Mer kommer.