bara 15 spänn
Här i Umeå ligger universitetet nära sjukhuset. Det är bara en väg emellan. Tro för den skull inte, noble Bloggläsius, att det rör sig om en gata mellan två hus. Bort det! Det är en led mellan två omfattande komplex av en massa byggnader, vinklar, flyglar och prång på bägge sidor. Att lära sig hitta på sjukhuset till nivån ”skyltoberoende” torde vara ett projekt för livet men pilar och anslag finns så det funkar i alla fall. Jag gissar att universitetet är något mer lättnavigerat – men bara något.
När vi var här förra veckan tog vi, innan vi rattade norrut, en promenad med lunch inne i centrum. Vid ett torg finns där ett exemplar av Akademibokhandeln som jag stegade in i. Primärhustrun bläddrade bland blusar i en klädaffär. Min tanke var att en bokhandel av den sorten i en universitetsstad rimligen innehåller en massa intressanta obegripligheter och då åtminstone viss teologi kan studeras i Umeå kanske det skulle finnas nåt att botanisera i. Pilutta mig! Inget alls! Inte ens en sektion med Livsåskådning och religion. Viss liten besvikelse men inget allvarligt. Jag har ju redan en massa litteratur i den genren. Det mesta i mina hyllor har jag läst. En del av det lästa minns jag. Något har jag till och med fattat. Allt kan läsas en gång till.
Under den här veckan hittade vi Akademibokhandeln på ett ställe till – i en galleria hopbyggd med IKEA. Religionshyllan där innehöll EN bok. Det var i och för sig kvalitetslitteratur då det var en Bibel. Men bara EN bok! Inte långt ifrån fanns sektionen med inemot två hyllmetrar självhjälpsböcker i New-Age-anda om att exponera sig för solens röda strålar eller hitta sitt eget välbefinnande genom att umgås med sina vegan-biodynamiskt odlade morötter och liknande.
Är det fel att i detta se ett sekulariseringsfenomen? Eller är det en måttstock just för Umeå?
Dock – bokjakten gick vidare. Inne på universitetetsområdet finns också en bokhandel jag gissade kunde innehålla kurslitteratur för studenter. Där skulle jag kunna titta och läsa bokryggar. Nähä! Det gick inte. Handelsboden i fråga var organiserad som en forntida lanthandel där man vid disken talade om vad man ville ha och personalen flängde in bland hyllor för att hämta en mjölpåse, en snusdosa och en skvätt grädde. På Systembolaget var det förr likadant men också där är det numera snabbköpsorganiserat med självplock. Apotek är dock fortfarande en hybrid mellan dessa olika kommersiella metoder.
Bokhandeln på universitetsområdet var organiserad som en gammaldags korvkiosk men utan anslag om vad man kunde förvärva. Det man ville ha var vad som man förväntades ha på sin meny, alltså en litteraturlista kopplad till en kurs man studerar. Sådana böcker fanns (eller skulle finnas) – inget annat. Då jag inte hade någon meny blev de enda inköpsalternativen pennor, kollegieblock och begagnade böcker för bara 15 spänn styck. Block och penna har jag men en begagnad bok fick det bli – Ateisten som visste för mycket. Vad den innehöll – jag har redan läst den – ska jag berätta om i nästa inlägg.
