stigstrombergsson

Jag finner, onekligen med viss förvåning, att det finns ett troget 30-tal unika IP-adresser som varje dygn kollar på min blogg fast där inte händer nåt. Märkligt. Det är samtidigt en lite smula uppmuntrande de perioder jag är bloggimproduktiv – som den senaste tiden. Eller så kanske det är en källa till bekymmer. Har folk inget liv – typ?

Det finns dock anledningar denna oktober till min nuvarande bloggtorka.

En sådan är anhopning av arbetsuppgifter. Här gäller det dock att missförstå saken rätt. Som pensionerad präst är min kalender mer tom än välfylld men visst vakanseri bland prällarna i lokalförsamlingen medförde Högmässa en söndag och två veckomässor var sin onsdagskväll. Det varken är eller verkar vara mycket, särskilt då onsdagarna sedan förr intecknats. Det var söndagen som tillkom. Ett fenomen jag noterat sedan jag genom pensioneringen fått färre uppgifter är att fokus och laddning ökar för de saker jag faktiskt har. Direkt förberedelsetid är inte mer men skvalpet i hjärnan inför dem är på något sätt intensivare.

En annan mer speciell uppgift tog också utrymme i hjärnvindlingarna – Torsdagsgruppen på folkhögskolan. Det är ett gäng om 60-70 personer som varje vecka mellan klockan 10 och 15 samlas för att inklusive lunch ta del av föreläsningar om olika saker och lyssna till olika aktörer som då medverkar. När jag var skolpräst där innebar det ett eller två inhopp per termin, i något mindre grad sedan jag slutade på folkan och blev församlingspräst. Pandemin pausade Torsdagsgruppen men nu var det dags igen.

Men om vad? När jag ser programmet finner jag personer med speciella kunskaper och erfarenheter de kan dela med sig av i en serie folkbildande föreläsningar. Jag har inget speciellt sådant att bidra med annat än jag är den jag är – präst som bott 45 år i Älvsbyn.

Vad ska jag prata om och göra? var en fråga jag ställde till några jag vet brukar vara med. Du vet mycket om öl svarade en som hört omtalas att jag surrat i den saken för säg 8 år sedan. Det är inte ens sant! förklarade jag innan tillägget Det har jag ju redan gjort. När jag uttryckte tanken Händelser som hänt och människor jag mött – med slopad censur och tystnadsplikt kontrade hans hustru – vi var arbetskamrater på 80-talet – med sitt Då kommer inte jag! I ett snack på Coop fick jag förslaget att prata om ateism och hur ihåliga de resonemangen är. Kändes lite inspirerande – faktiskt. Naturligtvis har jag träffat folk som är intelligenta och ateister men faktum är att jag aldrig hört dem resonera ens någotsånär välinformerat och intelligent när de uttrycker tankar om tro och religion. Jag funderade ett tag över att morra om kyrkans in-, av- och utveckling och hur folk i min generation – de flesta torsdagisar är i min ålder plus 5-10 år – som de facto är kyrkotillhöriga men väljer att hålla sig kyrkligt osynliga. Den idén skrinlade jag av två skäl. Det skulle bara verka grinigt och provocerande och det skulle vara att alltför intensivt studera tillvaron i backspegeln vilket är improduktivt då varken samtid eller framtid inte ligger åt det hållet.

Vad blev det då igår? Kanske återkommer jag i den saken.

Tillbaka till oktober och min bloggtorka.

Ett par stycken i famljeklanen fyller år denna månad och visst kalaserande ska därför ske. Det betyder rent praktiskt barnbarns-umgänge varje helg plus att nästan under en vecka möta lilla Lisa vid skoldagens slut då mannan på grund av studier var i Luleå. Allt sådant är både kul och OK. På Facebook såg jag dessutom för några dagar sedan en notering om att umgås med barnbarn gör att man får längre liv. Kanske är det en förklaring till att jag nu lite känner mig 300.