stigstrombergsson

Igår snubblade jag över en artikel på nätet. På engelska. Jag länkade till den på min Facebook väl medveten om att både det utomländska språkte och längden inte omedelbart skulle locka alla mat- och selfiefotograferare till att plöja den. Dessutom handlade artikeln om viktiga men ganska svåra ting.

Nu har jag översatt den. Google Tranlate gav ett råmaterial som jag putsat lite. Bibelcitat har jag återgett så som de står i Bibel 2000. Vill man läsa artikeln på engelska finns den här. Info om organisationen Sojourners bakom artikeln finns här och på svenska i fotnoten efter artikeln.**

KÄRA KRISTNA: ELD UPPHÖR ÄR INTE ATT KAPITULERA

På måndagen uttalade sig Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om Israels krig mot Hamas. Han förklarade i ett tal att "det här är en tid för krig" och avvisade växande uppmaningar från hela världen om vapenvila. Netanyahu hävdade att "uppmaningar till vapenvila är uppmaningar till Israel att kapitulera för Hamas, att kapitulera för terrorism, att kapitulera för barbari." Som efterföljare till Jesus måste vi invända. Fred betyder inte eftergift, inte heller betyder vapenvila stöd till Hamas. Tvärtemot våldets logik finns det ingen militär lösning på denna kris. Det här är en tid för fredsskapande – som börjar med en vapenvila.

Att hålla fast vid Jesus uppmaning att skapa fred betyder inte att vi påstår att vi har alla svar; det gör jag absolut inte. Som många människor har jag ofta känt mig maktlös över komplexiteten och omfattningen av denna kris under veckorna efter Hamas terroristattack den 7 oktober. Jag har kämpat med hur jag bäst kan visa uppriktig solidaritet med mina judiska syskon som upplever stigande antisemitism och har berättat för mig att de kände att Israel var deras "sista säkra plats". Jag har också brottats med hur man kan visa djup solidaritet med palestinier som har upplevt mer än 70 år av hinder för ansträngningar att säkra rättigheterna att kontrollera sitt eget öde, såväl som de dagliga förnedringarna, förtrycket och våldet från den militära ockupationen.

Men här är vad jag vet: Krig, till sin natur, påverkar ofta människor att välja sida och avhumanisera den andra sidan för att rättfärdiga våld. Vi har sett farorna med detta binära synsäyy här i USA då vissa studentgrupper till stöd för palestinsk befrielse felaktigt har hyllat eller misslyckats med att fördöma Hamas attacker, medan vissa pro-israeliska grupper (inklusive många amerikanska kristna) har misslyckats med att erkänna orättvisan i den pågående ockupationen av Palestina och de allvarliga dödssiffror som Israels svar har tillfogat civila i Gaza. Men samtidigt som världens makter vill att vi ska välja sida och förklara oss helt (och uteslutande) pro-israeliska eller pro-palestinska, måste kristen medkänsla befrias från favorisering. Som fredsstiftare måste vi hedra Guds bild i varje israel och i varje palestinier.

Avvisa falska poler och likheter

Vi måste placera oss tillsammans med de hundratals israeliska och internationella som Hamas håller fångna som gisslan i Gaza, de 1400 israeler som dödats i Hamas attacker och de mer än 8000 palestinier som har dödats i hem, skolor, kyrkor och flyktingläger av Israels vedergällningsbombningar i Gaza. Vi ska fördöma Hamas attack som ett oförsvarligt terrordåd samtidigt som vi kritiserar staten Israel för dess nuvarande markinvasion, dess 16-åriga blockad av Gaza och långvariga militära ockupation av Västbanken. Vi måste skilja på Hamas, vars uttalade mål är att förstöra staten Israel, och palestiniernas kamp för självbestämmande och värdighet. Vi kan vara tydliga med att fördöma Hamas handlingar inte upphäver krav på rättvisa i Palestina, inte heller bör fördömande av staten Israels handlingar blandas ihop med antisemitism.

Även om vi förkastar falsk polaritet, måste vi också förkasta falska likheter kring långvariga asymmetrier vad gäller makt. USA är den mäktigaste nationen i världen, och i decennier har vi varje år gett miljarder dollar till den israeliska militären, samtidigt som vi gett i stort sett okritiskt diplomatiskt stöd för den israeliska regeringens agerande. Detta stöd har varit nästan orubbligt trots Israels ockupation av Västbanken och Gaza som började 1967. Efter att Hamas tagit kontroll över Gazaremsan 2007, har en strikt blockad gemensamt verkställt av Israel och Egypten fått vissa människorättsförespråkare att likna Gaza med ett "friluftsfängelse". Dödssiffran återspeglar denna extrema maktskillnad: Enligt FN:s siffror dödades 5610 palestinier och 244 israeler mellan 2008 och 2020, en skillnad på nästan 23 till 1 i dödsfall. Offren från de senaste veckorna har vida överträffat denna 12-årsperiod, något som borde få oss alla att våndas.

Palestinska kristna ledare formulerade nyligen i ett öppet brev riktat till västerländska kristna vad det innebär att förkasta falska poler och likvärdigheter. Samtidigt som de gjorde det klart att de "inte tolererar våld – inte ens av de maktlösa och ockuperade", utmanade de västerländska kristna att upphöra med sitt "orubbliga stöd till Israels krig mot det palestinska folket" och beklagade "det fruktansvärda sammanhanget av förtryck som många västerländska kristna teologer och ledare ihärdigt ignorerat.” Även om jag önskar att deras brev varit mer kraftfullt när det gäller att fördöma Hamas fruktansvärda attack, borde dessa ord från några av de människor som har blivit djupt påverkade av det senaste och pågående våldet döma och utmana oss alla som efterföljare till Kristus.

Sök sanningen

I krigets dimma florerar desinformation. Fredsskapande innebär att utreda utbredda antaganden, ställa svåra frågor och söka sanningen. Till exempel, efter att staten Israel förklarat krig mot Hamas, stängde de omedelbart av vatten och elektricitet, släppte tusentals bomber och började förbereda sig för en markinvasion – ett svar som verkade anse att det enda sättet att säkra Israel var att utrota Hamas från Gazaremsan, även på bekostnad av tusentals civila liv. Detta svar bortser från att vissa Hamas-ledare inte bor i Gaza; att experter säger att krossande av terrorism med militär kraft sällan fungerar och att utdraget våld mot minoritetsgrupper – inklusive ockupation och tvångsförflyttning – kan motivera framtida terrordåd. Vi måste ställa svåra frågor, inklusive om Israels uttalade mål att besegra Hamas ens är genomförbart (och till vilken kostnad) och, om Israel skulle lyckas, vem som ska styra Gaza. Hittills har staten Israel inte erbjudit några planer för hur Gaza skulle styras om de lyckas slå ut Hamas.

Staten Israel har rätt och skyldighet att försvara sina medborgare från terrorism och försöka förhindra framtida attacker – men vägen till långsiktig säkerhet börjar inte med missiler. Fredsstiftare måste göra andra alternativ för att säkerställa säkerheten för Israels medborgare mer synliga, särskilt alternativ som inte begår krigsförbrytelser och sår frön till framtida våld.

Några av dessa alternativ inkluderar ickevåldsstrategier, som att arbeta med regionala länder för att arrestera Hamas-ledare och ställa dem inför rätta och prioritera strävan efter en politisk lösning för Palestina vid sidan av att verkställa säkerhetsarrangemang för Israel. Andra alternativ inkluderar mer begränsade militära tillvägagångssätt: den utrikespolitiske experten Richard Haass har hävdat att Israel skulle kunna "utföra riktade attacker mot Hamas ledare och krigare" som ett mer begränsat och effektivt svar, tillsammans med att stärka säkerheten längs Israels gräns mot Gaza. En vapenvila skulle kunna möjliggöra en bredare och sundare politisk diskussion kring både kort- och långsiktiga tillvägagångssätt som tar Israels säkerhet på allvar samtidigt som de på allvar tar itu med grundorsakerna till terrorism.

Vägra att vara passiv

Att ställa dessa frågor och formulera sanningen är viktiga. Genom hela Bibeln befaller Gud både sanning och handling – och förbjuder deras motsatser. "Du ska inte gå med förtal bland dina bröder, och du ska inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren” (3 Mosebok 19:16). Just nu är vägran att vara passiv ett sätt att påverka vår egen regering till att använda sin makt rätt.

Även om jag är bestört över president Joe Bidens upprepning av USA:s "orubbliga" stöd för Israel, är jag tacksam att hans administration använde sitt betydande diplomatiska inflytande för att fördröja markinvasionen och har ändrat sin position för att kräva en humanitär paus. Vi måste nu uppmana Biden att gå ett steg längre i att utöva maximalt diplomatiskt tryck för att förhandla fram en vapenvila som ett sätt att förhindra att det pågående kriget leder till en bredare regional konflikt och återuppta flödet av medicinsk hjälp, vatten, mat och bränsle i Gaza.

I mitten av oktober meddelade Biden att USA skickade 100 miljoner dollar i humanitärt bistånd till Gaza och Västbanken. Två dagar senare begärde han mer än 105 miljarder dollar, främst i militärt bistånd till Ukraina och Israel. Endast en tiondel av beloppet (drygt 9 miljarder dollar) skulle gå till humanitärt bistånd för palestinska, israeliska och ukrainska civila. Även om det är oklart om kongressen kommer att godkänna Bidens plan så återspeglar inte att fördela så mycket till krig behovet av att investera i fredsskapande. Den amerikanska regeringen skulle kunna utnyttja sitt inflytande genom att göra ytterligare bistånd till Israel villkorat av en förhandlad vapenvila med Hamas och tillhandahållande av humanitärt bistånd till Gaza.

Ordspråksboken säger att "utan profeter förvildas folket" (29:18), vilket vissa översättningar lyder det "där det inte finns någon syn, avvisar folk återhållsamhet." Återhållsamhet. Ett ord som är både laddat och imperativt i detta ögonblick.

Min största rädsla är att staten Israel, uppbackad av det otvetydiga stödet från den amerikanska regeringen, kommer att fortsätta sitt krig mot Hamas på sätt som skapar ytterligare krigsförbrytelser och orsakar en ännu större humanitär katastrof, vilket i sin tur kommer att uppvigla en ondsint cykel av eskalerande regional konflikt. Nu är det dags att begränsa markinvasionen och bombningarna. Fortsatt krig kommer att förblinda Israel för att se och sträva efter alternativ som har mycket bättre chanser att säkerställa långsiktig säkerhet. Fredsskapande kräver både återhållsamhet och modiga och konkreta handlingar som trappar ned den nuvarande konflikten och öppnar nya möjligheter för mer varaktig fred, säkerhet och rättvisa.

*  Matteusevangeliet kapitel 5 vers 9.

**  Sojourners är en ekumenisk kristen medie- och opinionsbildningsorganisation som arbetar för social och rasmässig rättvisa. Sojourners publicerar en prisbelönt tidskrift, producerar dagliga nyheter och kommentarer på sojo.net och mobiliserar troende människor för social rättvisa genom SojoAction.

Vi försöker inspirera hopp och bygga en rörelse för att förvandla individer, samhällen, kyrkan och världen genom att formulera den bibliska uppmaningen till rasmässig och social rättvisa, liv och fred och miljövård.

Sojourners är kristna som följer Jesus, men som också strävar tillsammans med andra i olika trostraditioner och alla dem som är på en andlig resa. Vi når in i traditionella kyrkor men också till dem som inte passar in i dem. Tillsammans försöker vi upptäcka beröringspunkter mellan tro, politik och kultur. Vi arbetar aktivt för att främja väljar- och demokratiskydd, invandringsrättigheter, korrekt polisarbete, ekonomisk rättvisa, jämställdhet, fredsbyggande och mer.

När vi bygger eb god framtid bygger vi på mer än 50 år av att inspirera, utrusta och mobilisera människor som du – människor med tro och samvete – för att omsätta tro i handling för social rättvisa och fred. Vi inbjuder dig att gå med, att ansluta och att agera. Vi välkomnar dig.