stigstrombergsson

Jag såg på TV häromdagen. Partiledarna debatterade EU i Riksdagen. I alla fall var det annonserat så. Problemet med debatt om EU är att de allra flesta är hyfsat ense. Det blir liksom ingen spänst mellan regering och opposition. Därför måste man ta till nåt annat – men vad?

Ukraina kan nämnas men man är överens också där. Alla fördömer den ryska invasionen och stöder Ukraina. Vad gäller antisemitism liksom terrorgruppen Hamas är det på samma sätt. Alla tycker lika. Vad gör man då som statsminister? Svar: Man Hamas-smetar.

Jag såg inte hela debatten och ordagrant vad alla sa men ordväxlingen mellan statsminister-Uffe och sosse-Magdalena kablades i nyheterna efteråt ut på grund av det upprörda tonfallet och gick som inte att missa. Grunden var att Uffe tog tag i att en sosseriksdagsman i maj var på något möte eller konferens där en av de andra deltagarna tillhörde Hamas. Mot bakgrund av denna händelse – som s-partiet också tycker var ett misstag och internt agerat mot – hävdade statsministern att han har en känsla av att det hos Socialdemokraterna finns en terror-romantik man inte gör upp med.

Detta sätt att uttrycka sig tycker jag är skumt. Visst kan fakta väcka känslor men det rimliga är väl att argument och uppfattningar åtminstone i Riksdagen ska basera sig på fakta, inte på känslolivets svallningar.

För Magdalena Andersson gick i alla fall en säkring. Hela proppskåpet flög. Mycket känslo-samt och inte utan affekt påtalade hon oförskämdheten i att anklaga en person som visserligen är palestinier men alltid verkat för Fatah emot Hamas för terrorkrameri – särskilt som israelisk eld nyss dödat 36 personer i hans släkt.

Det märkliga nu efteråt är att höger-media dryper av hånfulla kommentarer om hennes känslo-reaktion, typ att den var inövad och värdig en Oscar. Att Uffe bara grundar sin Hamas-smetning på en känsla verkar inte bekomma de som genom sin tystnad men också på annat sätt ger intrycket att vara 100%iga bosättarromantiker.

Låt mig därför vrida perspektivet.

Hamas är bland palestinier en fraktion med alldeles för stort men faktiskt inte allenarådande inflytande. Fraktionen är terrorklassad och fördöms och klandras av alla kloka. I Israel finns också fraktioner – med ministrar i regeringen. Någon av dessa fraktionister har förordat ett Nakba 2023 med fördrivning av hela Gazas befolkning och även de araber som bor på Västbanken. Målet är att efter denna etniska rensning hela området mellan Jordan och havet – minns det begreppet – enbart skall bebos av judar. Så säger eb fraktion. En annan fraktions-politiker i Nethanyahus regeringsunderlag lär ha yttrat att en atombomb skulle vara en tänkbar lösning på Gaza-problemet.

Nu finns det svenska riksdagsledamöter knutna till KD som i år besökt Israel och fraterniserat med diverse politiker där. Jag undrar om de då höll rent mot bosättare och andra fraktionister – eller ska det ge mig en känsla av att KD stöder etnisk rensning? Att inte Uffe, Johan eller Ebba får sina regeringsarslen ur vagnen och fingrarna ur nyss nämnda kroppsdel till att ens påtala behovet av och kräva humanitär vapenvila och att bosättarna på Västbanken skall tagga ner sina trakasserier ger mig en känsla av att man okritiskt överser med allt och är förblindat fångad i borgerlig bosättarromantik.