stigstrombergsson

1883 års så kallade Normalupplaga är både tillgång och gissel. Som jag ser det är den fullständigt oanvändbar men kan ändå vara till viss nytta. Jag har blandade känslor. Hur som helst är den ett mellanspel i historien om svenska Bibelöversättningar. Om sådant kan den vetgirige få en hel del information på Wikipedia – här. Jag ger bara några hållpunkter.

Bibeln översattes första gången i sin helhet till svenska i samband med reformationen på uppdrag av Gustav Vasa. Den kallades därför Gustav Vasas bibel och fick stor betydelse för svenska språket. Bland annat introducerades bokstäverna ä och ö. Texten anses utgöra gräns mellan fornsvenska och nysvenska. Nya testamentet kom ut 1526* och hela bibeln 1541.

Gustav Vasas bibel blev den reformerade Svenska kyrkans bibel som reviderades två gånger 1618 och 1703. Dessa revisioner fick även de namn efter respektive regerande kung, och kallas därför Gustav II Adolfs bibel och Karl XII:s bibel. Karl XII:s bibel var den officiella svenska kyrkobibeln i drygt 200 år fram till 1917.

Från början var detta dyra böcker. Jag läste någonstans att för Gustav II Adolfs bibel blev normen att ett exemplar skulle finnas i varje sockenkyrka. Troligen kunde förmögna aldelsfamiljer också skaffa sig en egen Bibel. Bouppteckningar och annat visar att Karl XII:s bibel blev mer och mer spridd till nivån att hyfsat självägande bönder med 5-6 kor eller mer blev ägare. Riktig masspridning blev det inte frågan om än.

1773 tillsattes en bibelkommission för att ta fram en ny översättning – den andra. Det kom det att dröja 144 år innan man 1917 var klar med vad som då kom att kallas 1917 års kyrkobibel eller Gustav V:s bibel. Under det långa arbetet gav kommissionen ut flera andra prov-versioner av Nya testamentet, bland annat Normalupplagan 1883. Den var i prisläge för hyfsad masspridning men innehöll bara Nya testamentet. Den första helbibel som prismässigt kunde bli ”var mans egendom” var faktiskt 1917 års översättning.

Nya fynd av handskrifter, ökad kunskap och svenskans utveckling gjorde att behovet av en ny tredje översättning blev större och större. 1981 var Nya testamentet därför nyöversatt och 1999 Gamla testamentet. Tillsammans (med en del annat) kallas de Bibel 2000.

Översättningar och bearbetningar har att brottas med några problem. I grunden gäller det att flytta hebreisk och grekisk text till ett målspråk. För oss är det svenska men samma sak gäller vilka andra språk som helst. Man behöver klura kring vad man ska översätta, alltså vilka handskrifter man skall utgå från. Om man ska översätta ordagrannt eller i sak och betydelse innebär vägval. Vilken svenska man skall välja behöver man dryfta – en speciell enhetlig Bibelstil eller på språknivåer som ungefär motsvarar grundtexternas. När det gäller dessa saker – och många andra – har de tre översättningarna och serien av revisioner och andra gamla och nya översättningsförsök haft olika ideal.

Med det tillbaka till Normalupplagan 1883. De som gjorde den ville ligga nära den grekiska grundtexten. Mycket nära. Det betydde då att varje gång ett grekiskt ord dök upp översattes det med ett och samma ord på svenska – såkallad lexikalisk översättning. Det betydde också att man i stor utsträckning gick in för att behålla den grekiska ordföljden och det språkets grammatiska konstruktioner och finurligheter med bisatsflätningar, particip och annat. Fasligt texttroget blev det! Men riktigt dålig svenska! Redan 1883.

Men 1883-an är jättebra när man som jag vill brottas med grundtexter och försöka översätta något så när på egen hand. Glosorna kommer i rätt ordning! Verbformeroch annat tjolahopp behöver jag inte helt och fullt utreda på egen hand. Den är tillgång och gissel.

* Detta betyder att om bara några år fyller Bibeln på svenska 500 år vilket om något är värt att uppmärksamma. Nyöversättningar pågår och Svenska Bibelsällskapet ligger i startgroparna.