stigstrombergsson

Jag tycker om rubrikorden. Ett exempel som inte är ovanligt i Bibeln på hur ord travas. I det här fallet är det 1917 års översättning som levererat sviten i Uppenbarelseboken kapitel 12 vers 14. Jag avser inte att här och nu kommentera betydelsen där vare sig när ordan skrevs eller vad de kan tänkas betyda idag.* Det är bara själva stapeln av ord jag lånar.

I kyrkliga sammanhang är detta med tid viktigt på många sätt.** Det kan röra sig om rörelser och omsvängningar över tid, hur lång tid ett beslut kan anses ha ett värde och mycket annat. Här och nu, vid detta tillfälle är det tid-punkt, alltså klockslag, och då för söndagens gudstjänst jag vill ge några tankar kring.

Gudstjänsten är klockan punkt 11.00! Punkt slut!

Det är en åsikt i frågan. Något stöd i Bibel och bekännelse för detta saknas. Det är bara praxis som säger att det är så det är på de flesta håll och kanter. Flagrant fel är det inte. Kuskar man runt i semestertider och närmar sig en helgedom runt 10.50 och stannar till är sannolikheten ganska hög att man prickar en invand tid även om färre och färre över huvud taget väljer att fira gudstjänst oberoende av dess tid.

Som ett motdrag till det vikande antalet som möter upp söker man på många håll och kanter då och då hitta en annan tid. Praktiska anledningar för sånt kan finnas året runt. Ett exempel finns i församlingen jag bebor på så sätt att gudstjänst i Vidsel – 3,5 mil från centralorten – är klockan 16.00 var annan söndag***. Då behövs inte den söndagen två präster och två musiker utan samma bemanning kan fixa bägge gudstjänsterna – på olika tid.

Säsongsvariationer kan också förekomma. Minst två sommarperioder jag minns har gudstjänsttiden i Älvsbyn bytt tid och ändrats till 10.00. Jag kan inte minnas några ”resultat” av de sakerna, varken hit eller dit. Det så kallade ”kyrkfolket” vänjer sig kvickt men inga andra tillkommer. Det stärker min tro att vilken tid man väljer inte är avgörande och att det inte finns en tid att försöka hitta.

Man måste i stället fundera över tider – minns rubriken.

Alltså flera tider och fler gudstjänster. Bilden som pryder detta inlägg tog jag i Polen 2007. Den visar när man i en katolsk kyrka i staden Oswiecim bjuder till gudstjänst. Graden av fullsatthet dä och då har jag ingen aning om men det visar på en grad av tillgänglighet, alltså att man inser att folk har olika tider som gör det möjligt för dem att söka centrum – Mässan.

Vad skulle den hållningen betyda i en församling typ Älvsbyn?

Svar: Minst tre gudstjänster varje söndag. Kanske en lite kortare ”förkunnelse”-Mässa säg 09.30, sedan Högmässa 11.00, Familjegudstjänst alternativt en dito Mässa 16.00 med middag efteråt och sedan Vesper – gammalt namn var Aftonsång – med förkunnelse 18.00. Helgmålsbön lördag 18.00 är en öppen fråga. Min poäng är att flera tider är det offensiva programmet framåt även om få eller inga kommer. OBServera det sista. Även om få eller inga initialt möter upp kan de som har ansvar för att förkunna Ordet och förvalta Bordet finnas i kyrkan den tid de skulle vara där om folk kommit. Den sortens tjurskallighet leder till att efter sex månader kommer folk att komma.

Fler tider alltså – och därmed (kanske) en (radikal) ändring om när och hur arbetslagets tjänstgöringstimmar ska läggas ut. Inte alla men de flesta i det vanliga folket är på sina arbetsplatser eller i skolor måndag-fredag på dagtid och lägga en massa kyrklig arbetstid framför allt då begränsar vilka man faktiskt kan nå.

Om jag lite halvt krystat ger en innebörd åt orden en halv tid skulle det vara att syfta på social och undervisande verksamheter både under veckorna men framför allt kvällar och lördagar-söndagar. Det kan handla om ungdomssamlingar, Bibelstudier, caféer, juniorer och annat som (liksom redan nu körverksamheten i dess olika former) sker på målgruppernas fritider – som alltså blir arbetslagets och frivilligas arbets- och aktivitetstid.

I en halv tid lägger jag också tanken att kyrkor skall vara öppna och tillgängliga, inte låsta för så vida inget speciellt arrangeras som någon anställd agerar i. Människor kan då själva söka sig till kyrkorummet, tänka, be, tända ljus, läsa en god bok eller annat. Sådant är ju som inte ”riktiga gudstjänster” på viss tid eller tider utan mer spontana ting på en halv tid.

* En annan kul ordtravning finns i Daniels bok där det, fortfarande enligt 1917, står om ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, säckpipor och allahanda andra instrumenter.

** Möjligen kan jag leverera upplysningen att det finns två ord i den bibliska grekiskan som vi översätter med tid. Det ena – kronos med våra bokstäver – betecknar tidsflöde, kronologi. Det andra – kairos – är mer tillfälle och tidpunkt. I det aktuella stället är det det senare ordet som används.

*** De andra söndagarna är det gudstjänst i EFS-missionshuset klockan 11.00. Det är en gammal praxis och överenskommelse som funkar höst-vinter-vår. På sommaren ”stänger” EFS och flyttar ”sitt” till lägergården Lillstrand strax utanför Älvsbyn. Det gör vidselare utan bil eller EFS-anknytning blir gudstjänstlösa en del söndagar, något som kyrkoförsamlingen försöker kompensera med några byagudstjänster i norra delen av socknen.