stigstrombergsson

I förra inlägget varslade jag om annat. Nu kommer det då jag berättar att på Första maj traskade Primärhustrun och jag till parken vid Lomtjärn mitt i byn.* Det lokala sosse-partiet arrangerade där sitt första-maj-firande med musik, tal, korv, kaffe och nostalgi-tripp. Ungefär 80 personer skattade jag var på lämpligt hörhåll när tal hölls av Kata Nilsson, tidigare ledarskribent i lokaltidningen, numera kommunalråd i Piteå. Som ”predikant” var hon sjukdomsinhoppare för någon annan – som dagen innan i kyrkan när en av prästerna vikarierade för den annonserade som blivit sjuk.

Det var väl i sig inget fel på ”förkunnelsen” i parken. Kritik mot regeringsunderlaget i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet var något väntat, rimligt och befogat. Vad jag dock saknade var vad man faktiskt vill ska göras, någon sorts vision för framtiden – typ. Upplägget gjorde att mina tankar gick till nykterhetsagitatörer som för ett gäng absolutister talar om superiets vådor eller tältmötesförkunnare som för redan frälsta orerar om den vederstyggliga synden hos ”världsmänniskor” ute i gudlösheten.** I sig inget fel i vad som sades och sägs men skevt utifrån vad som saknads.

Vi gick innan det blev dags för allsång. Textblad med två verser av Internationalen hade delats ut. Den låten tycker sossar är ett måste på Första maj. Det skulle bli ett väldans halligalli om man skulle hoppa över den. Hos traditionalistiska sossar spelar den samma roll som psalmen Fädernas kyrka gör för mer eller mindre högervridna och/eller hembygdsorienterade nationaldagsfirare den sjätte juni. Trots att den inte längre finns i psalmboken sjungs den i alla fall sällan då då och då.***

Internationalen har flera verser. Den andra man valt började med...

I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar står oss bli.

Nej, själva vilja vi oss frälsa och samfälld skall vår räddning bli.

...och den ville jag för egen del inte sjunga. Jag ville inte heller se om kyrkorådets ordförande som var där skulle sjunga den för full hals eller hur den tidigare rådsordföranden och en och annan ledamot i Kyrkofullmäktige eller en närvarande kollega skulle göra. Det är bra att inte veta allt så vi gick.

Jag som nog av många skulle klassas som (hopplöst?) vänsterbliven tycker faktiskt att dagens sossar skulle välja allsång mer genomtänkt och tidsenligt. Att oförblommerat bara återupprepa slagdängor från en förgången statskyrkokritisk tid mer än hundra år tillbaka tycker jag är visar otänkt och ytlig nostalgisk sosseritualism. Bättre hade varit att i denna NATO-entusiastiska tid i stället valt versen

Till krigets slaktande vi dragits, vi mejats ner i jämna led.

För furstars lögner har vi slagits. Nu vill vi säkra evig fred.

Om de oss driver, dessa kannibaler, mot våra grannar än en gång

vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång.

Bilden? Lille Adrian fyller 11 år idag! Farfar och farmor skall snart åka till Luleå.

* Detta är ett annat Lomtjärn än det man diskuterar och tjafsar om i Piteå. Lokala Världsbladet alias Paltposten alias Piteå-tidningen innehåller med viss regelbundenhet åsikter och resonemang om Norrbottniabanans framtida sträckning och då var i Piteå ett Resecentrum skall byggas – i centrum eller vid ett Lomtjärn mellan stan och Öjebyn.

** Då var förkunnelsen i kyrkan dagen innan mycket bättre. I den fick vi ta del av föredömliga exempel på kamp mot krafter som försämrar – lindrigt uttryckt – förhållandet för andra människor. Exemplen var den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer som gjorde motstånd mot nazismen och den polske prästen Maximilian Kolbe som gav sitt liv för en medfånge i Auschwitz.

*** Att den inte kom med i 1996 års psalmbok beror på att J.A Eklunds anhöriga som ärvt copyrighten motsatte sig varje minimal revidering i någon av de eklundska låtarna i gamla psalmboken. Snacka om fall på eget grepp.