stigstrombergsson

Jag brukar ströläsa Kyrkans Tidning. Förr i världen då jag var anställd i församling fick jag och de andra i arbetslaget våra prenumerationer av arbetsgivaren. Om alla de förtroendevalda fick den vet jag inte men säkert några – kyrkorådet till exempel. Jag brukade då, till skillnad från många, läsa blaskan ganska noga men efter min pensionering kommer är det inte alltid så. Bladet kommer inte längre i brevlådan. Så bra att jag av beskattade slantar vill betala den själv är den inte. Jag nöjer mig numera med att bläddra igenom den när jag besöker lokala kommunbiblioteket eller tittar in i församlingsgården. Till detta gluttar jag på tidningens hemsida på nätet.

Jag brukar inte säga Vad var det jag sa! hur välmotiverat det än är. Jag formulerar mig i ställetmed orden det är förvånande att jag som så ofta med tiden får rätt så sällan får ha rätt! Det låter inte lika drygt men är mitt sätt att säga ungefär samma sak.

Igår läste jag å bibblan två artiklar som handlade om kyrkans konfirmandarbete. Tyvärr är en av dem – denna – bakom betalvägg. Den inleds med 83 procent av konfirmanderna är nöjda med sin konfirmationstid. För 15 år sedan var siffran 92 procent. Det visar en ny rapport från Svenska kyrkans enhet för forskning och analys. Sedan kommer sifferredovisning och resonemang av olika slag.

En annan artikel har rubriken Ännu finns tid att rädda konfirmandarbetet. Den är inte bakom hemsidans betalvägg utan kan i sin helhet läsas omman klickar här. Rekommenderas! Texten uttrycker exakt vad jag anser och har ansett i 40 år. Församlingarnas arbete med unga – konfirmander och andra – måste få möda och medel, arbetstid och pluringar, insatser och kostnader.

Rent praktiskt menar jag till exempel att all personal inom vad som brukar kallas den församlingsvårdande delen – pedagoger, musiker, diakonifolk och präster – skall vara skyldiga att ägna en bestämd del av sin arbetstid åt folk i spannet 14-20 år. Skyldiga! Skyldiga för så vida det inte föreligger något funktionshinder som gör saken omöjlig. Jag vill inte! eller Jag är inte bekväm med ungdomar! eller Jag hinner inte! är inga funktionshinder. Att vissa jobbar mer med sakerna än andra är självklart men alla skall vara med – anser jag. Särskilt viktigt är att prästerna – nu pratar jag pluralis! – ska vara inkopplade och då i hela åldersspannet.*

Resonemanget i artikeln visar att konfirmanderna uppskattar profilerat innehåll, läger och gudstjänster. Hur svårt kan det då vara! Det är bara att göra en vettig verksamhetsplanering, lägga upp en kursplan oktober-maj, resa på läger och forma gudstjänsterna så att ungdomarna upplever sig sedda och tilltalade. Naturligtvis blir det kanske lite svårt för präster som inte har med ungdomarna att göra att möta dem i gudstjänsterna men det problemet är ju kvickt löst. De prällar som inte finns i någon grupp i vardagsverksamheten – konfirmander, ungdomsgrupper, Bibelstudier etc – skall inte ha några gudstjänster. Så enkelt är det.

Och i gudstjänsterna behöver pedagoger och diakonifolk också finnas med – musikanterna är redan där – och då först som gudstjänstfirare och sedan medagerande på olika sätt.

Jag ve inte vilka som läser min anspråkslösa blogg. I detalj. Jag kan på Facebook dit jag länkar mina inlägg se vilka som sett att jag gjort så men om de läst mna bloggposter kan jag inte utröna. Dock tror jag att det kan finnas en och annan kyrklig personal och förtroendevald som dristar sig till att ögna igenom åtminstone delar av det jag skriver. Till dessa och andra säger jag: Läs artikeln du når via den andra länken! Tänk! Och agera!

Och minns mina dryga ord om att det är förvånande...

* Det är lite of topic men jag funderar ändå över det kyrkliga halligalli som uppkommer när en präst inte vill viga par av samma.kön. I sådana sammanhang pratas om allt mellan avkragning, prästvigningsstopp, anställningshinder och liknande. Jag har dock aldrig hört samma indignation kring folk som åldersdiskriminerar tonåringar med ord som Jag vill inte! Sådana varken anmäls eller bedöms av något Domkapitel eller motarbetas av något Kyrkoråd.

Kanske kan någon Bloggläsius förklara tystnaden. Kommentarsfältet är öppet.