stigstrombergsson

Då och då och i olika sammanhang, till och med ganska ofta stöter man på ett fenomen jag kallar anekdotiska argument. De är ganska vanliga i samtal, diskussioner och då inte minst på de sociala medier där man oftast skriver ganska kort. Även mer långrandiga och mångordiga drapor kan dock bygga på enskilda anekdoter mer än djupsinniga och faktasamlade överblickar.

Låt mig ge exempel.

Det har förekommit att något studieförbund fuskat inom statsbidragssystemet. Slutsatsen Sverigedemokrater och den av dem styrda tidö-regeringen drar blir att skall stödet till folkbildningen generellt skall skäras ner, helst försvinna.

En och annan friskola i religiös regi som visat prov på oegentligheter. Av detta går Socialdemokrater till allmänt angrepp på alla konfessionella skolor.

Detta var två exempel på anekdotiska resonemang i det politiska fältet. Jag har valt dem med tanke på politisk jämvikt. Just sakerna avser jag inte debattera här och nu. Det är typen jag syftar på.

I andra sammanhang förkommer det också, inte sällan i de kyrkliga sammanhang jag är hyfsat väl bevandrad i. Om jag nu själv tillåts argumentera anekdotiskt kan jag peka på ett kyrkligt vägval där det räckte med att en eller två personer vid ett tillfälle tyckte att en sak kändes jobbig eller ovan för att ett par av dessas kompisar började agitera så att den goda seden att duka nattvardsbordet varje söndag luckrades upp. Att folk känner och tycker olika saker är inget att säga något om men när man bygger tankevärldar och praxis på anekdotiska argument blir det lätt ryckigt.

Att jag funderar över dessa ting är naturligtvis lätt anekdotiskt. På en annan blogg tog jag för ett antal dagar sedan del av ett anekdotiskt argument för att demokratiska socialistiska personer innerst inne är fördolda stalinister som likt den diktatoriska kommunismen vill ta och ha total mind-control över allt och alla. Argumentet var att en person i sin barndom hört några halvpackade sossar resonera om hur man skulle få in ”sitt folk” i olika sammanhang. Vilka sammanhang preciserades inte men jag kan gissa på saker som dåvarande Konsum, OK, kulturföreningar, kanske idrotten, kennelklubben, jaktlag eller annat.

Att så skett finns ingen anledning att förneka. Tvärtom. Det ligger ju i folkrörelsers och idéburna organisationers DNA att vilja sprida sig. I kyrkliga sammanhang – som jag som sagt är välbekant med – har jag sett hur S-folk i kyrkoråd agerat och icke-agerat med hänsyn taget till kommunala intressen. Jag vet om hur EFS-are och annat väckelsefolk som valts in valt och valt bort kyrkliga strategi- och verksamhetsalternativ utifrån parametern ”det påverkar vår verksamhet”. Den sortens saker kan förekomma mer eller mindre skickligt och lämpligt men – och detta är denna bloggposts poäng – att av anekdotiska argument dra generella slutsatser att ”alla är så” och att ”de j-vlarna vill ta över allt” är inte speciellt väl i överensstämmelse med Luthers förklaring till åttonde budet – googla!