stigstrombergsson

Tid kan fyllas av aktivitet och tanke så att det inte blir tid att blogga. I onsdags kväll förra veckan skrev jag förra inlägget som publicerades strax efter midnatt. Nu är det tisdag denna vecka med en stunds eftertanke på det som hänt och tänkts sedan dess. Allt, framför allt vad gäller tankarnas tid, känns inte bra att tanka ned här på min oansenliga plats i cyberrymde men en del aktiviteter kan redovisas.

Börjar man med torsdagen var det en ganska stilla dag. Den aktivitet jag då sysselsatte mig med ledde successivt till att jag i telefånen skapade en ännu inte färdig text som eventuellt kan bli offentlig. Den texten är dock inte klar. Så prioriterad är inte det ämnet.

Fredag innebar full kubbning. Luleå-barnbarnen Tyra och Adrian hade skolavslutning – för första gången efter coviden öppen för fler än föräldrarna. Farmor och farfar till de två åkte därför tillsammans med kusinen Lisa med mamma – en faster – vid halvniotiden mot residens- och stiftsstaden. Där anslöt ytterligare en faster och två kusiner liksom en morbror, en mormor och en morfar. Då det var ganska många som ”examinerades” och flera nog hade likartade uppställningar runt sig blev ståplatsslänten vid Ormbergsskolan full av folk. Fint program med sång och sånt som hör till. Tyras årgång som till hösten blir högstadieister avtackades speciellt.

Efter en lunch i skolelevernas hemmiljö åkte vi fyra från Älvsbyn tillsammans med dem från Unbyn till Teknikens hus. Halvåringen August var väl inte så impad men Ava och Lisa roade sig kungligt. Vid 17-tiden var vi i alla fall hemma.

Om lördagen blev det returresa till Luleå. Tyra med föräldrar hade då tidigt om morgonen rest till fotbollscup i Skellefteå så Adrian hade fått sig en lugn förmiddag. Hans farmor och farfar, alltså vi, for ner för att störa lugnet och bryta ensamheten en smula – samt se hans fotbollsmatch klockan 15 i Björsbyn. Till den anslöt farbrodern och efter förlusten (1-3) for vi hem till Adrian och fixade käk.

För storasystern hade Midnattssolscupen i Skellefteå inte gått optimalt bra. Efter grundspel gick laget inte vidare. Det betydde att hon och föräldrarna kom hem runt 19.30, inte vid tvåtiden pånatten om de gått till final. Farmor och farfar kom sig alltså hem i anständig tid.

Söndag firade vi gudstjänst med knappt 20 andra i Älvsby kyrka. Vill man sortera in oss som var där kan man säga – jag pratar nu inte om personalen utan om oss som var där som församling utan lön eller annan officiell roll – att fem-sex av oss tillhörde kategorin mångårigt kyrkfolk. Lika många hade att döma av hudfärgen ett afrikanskt ursprung. Resten var personer som sällan eller då och då är där eller som börjat fira gudstjänster de senaste 5-8 åren. Vi var således en ganska liten (och krympande) skara. Kring detta kan man fundera en hel del men inte just nu och inte här.

Viss tanketid har funnits ett tag kring en sak jag inte närmare går in på. Under måndagen visade det sig till all lättnad saken inte vara vad farhågorna ältat. Skönt och källa till tacksamhet.

Med detta inlägg tycker jag mig ha kommit lite ikapp gällande aktivitet och tanke – om det nu spelar någon roll.