stigstrombergsson

Prova först tyda detta:

olikasorterstextinnebärolikasortersläsningdetärenbärandetankeijoelhalldorfsresonemangibokens

folkidenstartarhanenvandringikilskrifternasmesopotamienochtarläsarenmedgenomskriftkonstens

historiaframtilldagsdatomedtwitterinläggfacebookochandrasåkalladesocialamediernärmanlämnade

tavlornamedkilskriftochinristadehieroglyferförattocksåskrivamednågonsortsalfabetiskskriftpåpapyr

usochpergamentskrevmanpådetvisjagnugjortidethärstycketdesomlästesgjordedethögtochuppfatt

ademedbådeögonochöronvadbokstäverbarförmeningsynochhörselsamverkadeidenädlakonstenatt

läsasombarakanskefemavhundrabehärsladeunderantiken

Nu gör jag det enklare för dig,noble Bloggläsius, och tar till vara att man så småningom ändrade sättet att skriva så att man gjorde mellanrum mellan orden och införde skiljetecken. Det betydde inte att man slutade läsa högt eller åtminstone mumlande men lite fortare kunde det i alla fall gå. Lästeknik, materialet texten var skriven på, stilen på bokstäverna och annat förändrade både läsningen och texterna i sig – där sådana fanns och hos dem som kunde läsa dem. Och detta var innan man började trycka böcker.

I Joel Halldorfs Bokens folk – en civilisationshistoria från papyrus till pixlar berättar han kunnigt och förödande intressant om sådant jag nu bara här gett en hastig intitt i. Baksidestexten lyder:

Att läsa, snabbt och långsamt, har varit vägen till kultur och bildning i Europa. Men det har aldrig bara handlat om vad som stått i böckerna, utan också om hur vi har läst dem.

Djupläsning och skumläsning har lagt grund för en hel civilisation: ett rikt inre liv, offentlighetens stora samtal och vetenskapliga framsteg. Men tryckkonsten har också skuggsidor: förtryck, folkmord och fake news. I den här boken möter vi nunnor och nazister, revolutionärer och recensenter, poeter och predikanter, arbetare och algoritmer, bibelläsare och byråkrater, tech-entusiaster och tidningsredaktörer. Alla med sina böcker och sina alldeles särskilda sätt att läsa.

Bokens folk är en kulturhistorisk exposé om läsandets, skrivandets och böckernas betydelse. Den hjälper oss att förstå vilka vi är, och vad den digitala revolution som vi just nu genomlever egentligen betyder.

Om Halldrofs bok säger jag till sist två saker:

Den ena är att det är en avde mest intressanta jag läst på länge! Jag rekommenderar dig som läser min blogg att införskaffa den eller sätta den på någon lämplg önskelista.

Den andra saken är att jag (och många) skulle må väl av att åter förmuntliga och förältliga – nya ord – mitt läsande. Det finns så mycket att läsa att man (om man läser) inte läser något ordentligt och på djupet. Då är det en poäng att veta att all litteratur fram till mitten av 1800-talet skrevs och nyttjades i grupp.. Det som skrevs skrevs för högläsning och omläsning, inte skumläsning. Det betder en utmaning till att läsa text, till exempel Bibeltext, i den anda som rådde när den skrevs.