varvad läsning
Av förra inlägget kan man kanske ana en viss uppgivenhet kopplad till en bok jag håller på med. Sanningen att säga fixar jag inte mer än 10-12 sidor innan tröttheten slår till med en effekt som motsvarar en skiftnyckel i skallen. Naturligtvis får det mig inte att ge upp, bara att känna mig uppgiven. Boken skall forceras! Jag kan till nöds – verkligen till nöds! – godta att en bok lämnas efter runt 10 lästa sidor om det visar sig att den var ett ”felval”. Jag kan även acceptera att en bok lämnas halvläst om det bara är delar av innehållet som känns intressant och aktuellt för mina funderingar. Så var det till exempel med den jag berättade om i inlägget jag ger upp! den 12:e januari.
Den tunga lätta pocketbok jag kämpar med, men vars titel jag håller hemlig för dig noble Bloggläsius, är i all sin obegriplighet plöjd till två tredjedelar. Av ett helt annat skäl letade jag dock en annan bok med ett helt annorlunda innehåll. Jag fann den på ett ganska obskyrt och bortglömt ställe där också en annan intressant bara delläst volym befann sig. Pinsamt! Än mer pinsamt är att den inte ens är min! Det är en lånad bok som jag gissar att ägaren glömt att han lånat ut. Käckt och ordningsamt har han dock präntat sin autograf någon sida in. Jag försäkrar att han som också älskar böcker (och tycker sig har för många) skall få den i retur – sedan jag läst den.
Är den begriplig? Japp! Busenkel jämfört med den pocket som nu får vila en och annan dag. Teologi och lärofrågor kopplade till biskops-, präst- och diakoniämbetet är a piece of cake jämfört med vad som är skrivet av han som kallats världens smartaste svensk.
Vilka böcker handlar det om? kanske någon irriterat frågar.
Facebook gav mig en gång den ”diagnos” bilden visar. Då en del av min livsuppgift är att irritera väljer jag att inte besvara frågan nu. Böckerna är ju inte genomplöjda utan bara föremål för varvad läsning.
