stigstrombergsson

Uppgivenhet drabbar sällan mig. Envishet och kanske viss kreativitet gör att jag oftast tar mig igenom motgångar av skilda slag. Så långt livet fört mig har det för det mesta funkat. Ett viktigt skäl torde vara att de motgångar jag mött inte varit speciellt allvarliga typ obotlig sjukdom, olyckshändelser eller liknande. Jag har gått på pumpen i mindre ting och för det mesta kunnat hantera mina uppgivenheter.*

En sådan liten pump som får mig att sucka jag ger upp! är en i och för sig intressant bok som dock blir tämligen obegriplig och kanske lite på sidan om vad jag dagligen och stundligen funderar kring. Jag fick korn på den via ett kort program i TV-kanalen Axess där Bibelforskaren Natalie Lantz berättade om sin forskning. Du kan, noble Bloggläsius, se programmet genom att klicka här. Den 15:e december förra året hintade jag om saken i inlägget nördbok och axess. Med en generad rodnad på kinden erkänner jag nu en månad senare: jag ger upp!

Den är svår boken – alltså doktorsavhandlingen The Hypertemple in Mind – Experiencing Temple Space in Ezekiel, The Temple Scroll and Mishnah Middot. Riktigt knepig. Jag ger mig inte in i att försöka på lätt svenska återberätta vad (jag tror) den försöker beskriva. Tror inte jag har en susning i att göra den rättvisa. Är man riktigt nyfiken kan man på engelska läsa om boken här.

Men ändå... Det är ju intressant att det i profeten Hesekiels bok finns en vision av ett nytt tempel. Profeten befann sig ju inte i Jerusalem som ju var tempelplatsen. Han var i Babylonien och tillhörde dem som i första vågen deporterats i det som kallas Den babyloniska fångenskapen. De som tog del av hans text var hans landsmän också i exil fjärran från Jerusalem. Med tiden kom en andra våg deporterade och de mötte hans text med sina erfarenheter av att sedan Jerusalem intagits det inte ens längre fanns något tempel alls. Har jag fattat det rätt sysslar avhandlingen med vad som händer i huvudet på folk som får ta del av en text som så att säga inte stämmer med vad de tycker vara ”den verkliga världen”. Blir det en ?annan värld” i huvudet då? Och kan en sådan ”tankevärld” befolkas och rymma en verklighet – alltså i detta fall att Gud och människa faktiskt kan mötas i ”tankevärlden” och att ett sådant virtuellt möte kan vara ett genuint möte?

Ungefär på sidan 100 av 270 kommer min suck – jag ger upp! Då har jag också fått besked från bibblan att de vill ha tillbaka boken eller att jag ska komma in för att få lånetiden förlängd. Jag skall gå dit idag eller i morgon och låta dem returnera avhandlingen (som jag av den släta ryggen förstår inte lånats av någon annan före mig) till Umeå Universitetsbibliotek. En fantastisk service att för bara några kronor kunna fjärrlåna sånt som ett kommunbibliotek rimligen inte kan ha i egna hyllor.

Men jag går miste om nåt – givetvis. Lantz går ju vidare och presenterar ett par andra texter med tempel-visioner. En är de så kallade Tempelrullen som man med en massa andra döda-havs-rullar hittade i Qumran. Den är skriven efter Hesekiel när man byggt ett nytt tempel i Jerusalem och skissar på något sorts alternativ till den korumperade helgedomen där. En tredje text är en rabbinsk tempelbeskrivning från 200-talet efter Kristus. Då d fanns et absolut inte något tempel i den ”verkliga världen”.

Dessa två texter analyserar Lantz med samma tanke – att de tankebilder texterna skapar blir en virtuell verklighet man mentalt kan röra sig i. I alla fall tror jag det är så. Jag har inte läst allt och inte fattat allt jag läst. Jag har bara nått slutpunkten: jag ger upp!

* Ett undantag torde vara den serie händelser och ickehändelser, ord och ickeord, som under 2012 och 2013 gjorde att jag drog mig tillbaka från tjänsten som skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola och tog ett vikariat i Älvsby församling - som vad det led övergick i tills-vidare-anställning. Situationerna då på folkhögskolan har jag inte bloggat om vare sig när det hände eller senare. Lite skvalpar det runt i huvudet sådar 10 år senare som en del av tankarna bakom förra blogginlägget.