stigstrombergsson

Den andra januari berättade jag att jag läst klart den så kallade nördboken, alltså denna vinters omgång av Svensk Exegetisk Årsbok. I slutet av den bloggposten skrev jag: De 23 recensionerna visar samma spretighet och helt klart finns det många böcker jag inte tänker köpa – men kanske fjärrlåna via lokala biblioteket.

Så har då skett! En helt perfekt service! Från Göteborg skickades en efterfrågad volym till Älvsbyn. Efter några veckors vistelse hemma hos oss och i rivalitet med andra böcker och sysselsättningar är den nu läst och skall sedan detta blogginlägg publicerats återbäras till bibblan för retursändning till södern. Förutom slitage på skosulor har hela det kalaset kostat mig 50 spänn vilket inte ens täcker portot fram och tillbaka genom landet. Som sagt: En helt perfekt service!

Den bok det nu handlar om är The First Biography of Jesus – Genre and Meaning in Mark´s Gospel skriven av Helen K. Bond som är verksam vid universitet i Edinburgh i Skottland. Det är en hyfsat färsk bok – från 2020 – som bidrar till förståelsen av en gammal bok, Markusevangeliet i Nya testamentet skriven någonstans åren 65-75.*

Vad slår mig då när jag läser The First Biography of Jesus?

Först en sak: Detta har jag läst förr!

Det är ju egentligen ganska självklart. Jag tror att jag i mina hyllor har 5-6 Bibelvetenskapliga kommentarer till hela eller delar av Markusevangeliet och att dessa nämner samma saker är ju ingen överaskning. Det blir repetition men också orsaken till att läsningen av ytterligare en går ganska raskt.

Men så: Detta var en intressant vinkling!

Det finns ju sånt jag inte tidigare tänkt på eller visste. The First Biography of Jesus ger en hel del av den sorten när författaren läser Markus i den genre av levnadsteckningar som var vanlig i grekisk-romerska och judiska sammanhang under antiken. När man då berättade om människor, deras historia och karaktärer, arbetade man inte som moderna historiker gör, alltså så lidelsefritt och torrt faktamässigt som möjligt. Vad man ville få fram påverkade hur man skrev – vilket egentligen är självklart då som nu men nog var mer accepterat då. Det Helen K. Bond då ger på sina 260 sidor är en massa exempel på andra antika författare och vad de skrev och det hela blir stundom faktiskt ganska tråkigt. Det kluriga blir att hon sätter genren i relation till hur Markus skrev och hur hans skrift då kan ha uppfattats av dem som hörde den läsas. Det, noble Bloggläsius, är en intressant vinkling.**

Just vetenskapsvinkling blir då en tredje sak som slår tanken.

Vad jag nu menar och vill försöka uttrycka gäller all vetenskap – fysik, historia, litteratur, farmakologi, skidvalleri, teologi eller vad som helst. All vetenskaplig forskning är ju alltid speciell och alltid smal i den meningen att man borrar i en detalj kring något. Vilken detalj man borrar i och vilka metoder man använder – för att inte tala om vilka avsikter man har – påverkar resultaten. Inte då nödvändigtvis så allt motsätter sig allt utan snarare så att en synvinkel belyser och kompletterar annat. Därför är det bra att läsa flera böcker även om de till synes vid en ytlig anblick kan verka handla om och innehålla samma saker.

Nu skall The First Biography of Jesus till bibblan som öppnat klockan 11.

* Är man lite nördig kan man via länken böcker om allt längst ner till höger – om man läser detta på en dator, i telefåner vet jag inte om det syns – komma till en förteckning över allt om vad som helst som finns på svenska bibliotek. Glor man där kan man se att enbart till Markusevangeliet finns 560 titlar från mitten av 1500-talet och framåt. 190, i runda svängar en tredjedel, är från år 2000 och senare. 60 har 10 år på nacken och 17 är från 2020 eller senare. Till detta kan nämnas att sökmotorn ger för de andra evangelierna 724 träffar till Matteus, 618 till Lukas och 964 till Johannes och vad gäller gammalt, nytt och nyast fördelar joxet på samma vis. Tydligen pågår väldigt mycket forskning.

** Lite pittoreskt blir då beskrivningen av sokrates lugna död. Han var ju en sådan där filosof som alltid med kluriga och lugna samtal levde sitt liv och frågade sina frågor. Giftbägaren han fick tömma innehöll odört som i normalfallet skapar smärta, kramper, ryckningar och alla möjliga sorters obehagligheter. Det visste man i Antiken men när levnadsbeskrivaren berättar om Sokrates blir det viktigare att ställa hans död i likhet med hans liv och låta giftet fungera på annat sätt – typiskt för genren.