stigstrombergsson

Kanske skall rubriken uttryckas med lite mer självdistans: I alla fall hade JAG kul. Om andra tyckte det var skoj kan jag inte bedöma.

Vad var det då som var så roligt?

Svar: De uppdrag jag fått och genomförde igår.

Den ursprungliga tankegången – vill jag minnas – var att jag fått förtroendet att leda gudstjänsterna i Älvsby och Vidsels kyrkor klockan 11 respektive 16. Det har jag gjort förr. Inget anmärkningsvärt alls. I någon sorts ursprungstanke fanns också att det skulle vara gudstjänster med Mässa, alltså Nattvard. Helt OK! Det är faktiskt det enda rätta och rimliga att man i en kristen församling varje söndag, kanske oftare, dukar nattvardsbordet. Med församling menar jag här de personer som samlas. Det synsättet får till följd att Älvsbyn och Vidsel 3,5 mil från varandra på något vis är två församlingar – i en kyrkoorganisatorisk församling. Men nog om den saken – i alla fall för nu.

Den ursprungliga tankegången blev ändrad av praktiska skäl jag inte helt och fullt känner till. Med det menar jag inte att anledningarna inte skulle vara vettiga. Jag menar bara att jag inte känner till detaljerna. Resultat blev i alla fall att det man slarvigt kan kalla ”min söndag” ändrades till sitt innehåll och blev en så kallad Äventyrssöndag – som jag nämnde i förra inlägget.

Äventyrssöndag är egentligen vad man förr kallade Familjegudstjänst och ett avsteg från tankegången Mässa varje söndag. Jag köper det avsteget en gång i månaden. Att söka knyta samman den vardagsverksamhet som finns för barn i olika åldrar (och deras familjer) med en speciell gudstjänst är vettigt och jag tycker också det är lämpligt att då inte fira nattvard annat än vid något tillfälle under året – än så länge.

Resultatet av kardemumman blev i alla fall uppgiften att söndagen Sexagesima med ett gäng barn tackla en Bibeltext. Visst är man ganska fri att välja Bibelavsnitt men jag har en förkärlek för att hålla mig till det kyrkliga årets texter – om det inte blir alldeles omöjligt. Med det synsättet blev det tredje årgångens Evangelium, noga räknatkapitel 6 verserna 60-69 ur Johannes berättelse om Jesus.*

Jag läste en gång en bok om vuxenpedagogik. Professorn som hade skrivit den berättade att hon vid ett tillfälle i något sammanhang kört fast när det gällde att få till och förmedla vad hon tänkte och jämrat sig över detta för sin make. Kan du på något sätt rita upp hur du tänker? frågade han. Nej! blev svaret. Maken som var/är ingenjör sa då lugnt: Kan du inte rita det du tänker har du inte tänkt färdigt.

Det är en av anledningarna till att jag faktiskt ofta försöker rita upp eller på annat sätt illustrera det jag vill förmedla – om så i något så enkelt som en sak eller ett flödes-schema jag till syvende och sist inte jämt delar med mig av. Dock är det så att jag försöker hitta en bild vare sig målgruppen är vuxna eller barn. Jag menar dessutom att med barn blir det extra viktigt, klurigt – och roligt.

Bilden högst upp togs av en person som var i kyrkan och visar en del av min framfart. Den andra bilden är det A5 jag hade som grund förmina fusklappar och som de vuxna i Vidsel fick när samma text dryftades där.

Om inte annat kan jag säga att åtminstone jag hade kul i bägge gudstjänsterna. Barnbarnet Lisa 5½ tyckte efteråt att morfar var bra på att rita men anmärkte också att figurerna inte hade några halsar. Henner hulda moder och också hennes moster som varit med förr konstaterade att De gubbarna har saknat hals i 30 år!

* Där står: Många av Jesus lärjungar som hörde honom tala sade: ”Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?” Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: ”Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: ”Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.” Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”