stigstrombergsson

läsa om sin gamla bok

gör en lite mera klok

De två radernas poesi diktade jag nyss. De två raderna vittnar klent om snille och smak och kommer näppeligen att ge mig en plats i Svenska Akademin. Men de är i alla fall sanna.

Den vänstra halvan av bilden som pryder denna bloggpost är försättsbladet i en bok jag ett par gånger läst tidigare. Mitt ex är en gammal variant i en tredje upplaga och tryckt 1873. Om jag ärvt den efter någon avliden släkting på mammas sida eller om jag innan hennes död fick den av en moster som i sin tur ärvt den skall jag hålla osagt. I bägge fallen är det flera år sedan. Jag har tiigare läst den på dess gamla svenska och med det typsnitt som på lokal dialekt kallas krussebokstävern men det måste ha skett innan jag började blogga om böcker jag tar mig igenom (helt eller delvis). Kategorin om böcker – Predikaren 12:12 – fick sin första postning den 30 september 2007 efter att jag bloggat om annat ditt och datt i drygt två år. Efter det datumet finns sedan drygt 200 postningar i den nämnda kategorin men ingenstans har jag skrivit någonting om något kopplat till författaren John Bunyan (1628-1688). Googla gärna honom! Hans mest berömda bok är Kristens resa men han har också skrivit annat – däribland Det Heliga Kriget.*

I min gamla bok finns en notering: T Östlund född den 10/10 54 är ägare af denna bok. Klutmark den 2/1 84. Om måndagen denna vecka ringde jag upp en kusin för att undra om T kunde betyda Tobias och gälla vår farfar/morfar eller om det kunde vara ett P och syfta på någon en generation tidigare. Vi löste inte saken helt men då hans pappas och min mammas pappa Tobias dog i aktiv ålder på 1930-talet gissar jag på den äldre lösningen.

Gammal svenska och gotiskt typsnitt är tungläst. Ett ögonblick började jag umgås med tanken att själv försöka mening för mening skriva om den till mer lättläst svenska men insåg kvickt att det skulle vara ett självskadebeteende av sällan skådat slag. Jag kollade i stället via nätet om någon eller några andra gett ut den efter 1873. Jag blev bönhörd över hövan. Den högra delen av bilden – som blir större om man klickar på den – visar ISBN 9789189023000 som är en nyöversättning gjord av Mikael Mosesson och kom av trycket 2019 med denna baksidestext:

Staden Människosjäl, danad efter sin skapare Shaddai, angrips av den bedräglige och ondskefulle jätten Diabolus. Efter att ha fått tillträde genom falska förespeglingar, bryter han ned stadens motstånd inifrån. Han lovar att göra den större, utöka dess självständighet och skänka invånarna dittills okänd kunskap. De utser honom därför till sin furste. När Shaddais generaler tillskyndar och belägrar staden utbryter emellertid hårda strider, samtidigt som ett inbördeskrig rasar inom dess murar. Diabolus och hans demoner besegras till slut av Shaddais son, Emanuel. Men i avgrundshålan, dit han har förvisats, planerar Diabolus ett sista anfall för att återta Människosjäl...

Det heliga kriget är ett av alla tiders främsta verk i den allegoriska genren. John Bunyan har här använt hela sin kännedom om människan och skapat en mästerlig berättelse, som kanske till och med överträffar Kristens resa.

Googla ordet allegori! Enkelt sagt är det att genom en påhittad berättelse försöka säga något djupare eller mer bakomliggande. John Bunyan vill allegoriskt med Det heliga kriget skildra brottningar och strider mellan gott och ont, kampen mellan Gud och djävul, inuti en männska. Kanske – fast det är i så fall en bisak – kan den berätta också om motsvarande kamp i en grupp troende, i en församling och i en kyrka.

Boken var billig! Samma pris på adlibris och bokus – 177 slantar i pappersformat, 99 som e-bok.

Jag uppmanar dig som läser min blogg att köpa boken och läsa den. Förutom klokheterna den ger kommer du också att kunna lägga märke till att C.S.Lewis och R.R.Tolkien nog haft bunyan som mentor.

* Ditt-och-datt-bloggandet har givetvis fortsatt. Just det du, noble Bloggläsius, för närvarande ror dig igenom blir mitt tretusentrehundrasextioåttonde inlägg. Om Predikaren 12:12 kan nämnas att litterturen som där avhandlas inte är av den sort som finns i Exe-geten bräker – även om en del kan vara besläktat.

Just om Kristens resa har det sagts mig att den är en av tre böcker man under röriga debatter och burop i brittiska parlamentet kan citerera utan att behöva ange sin källa. De folkvalda där förutsätts vara så allmänbildade att de direkt fattar varifrån citatet kommer. De andra två böckerna är Bibeln – givetvis! – och Alice i underlandet.