stigstrombergsson

Rubriken är en – eller heter det ett? – oxymoron.*

Tillvaron bjuder på många sådana.

Den gångna helgen visar detta.

Det finns en snacksalig grupp vid namn Prästkollegor på Facebook. Ett par tusen (mer eller mindre kufiska) personer är med. Hur många av dessa som läser och följer vad som sig där tilldrar sig har jag ingen uppfattning om. Att det förkrossande flertalet inte skriver något i gruppen är dock, tack och lov, helt uppenbart. Ett fåtal är flitiga och diskussionslystna skribenter. Andra är mer då-och-då-are. Till detta finns en del (pensionerade?) som numera verkar rensa i sina teologiska bokhyllor och erbjuder volymer till försäljning.**

En av då-och-då-arna (som jag känner) formulerade före senaste helgen en frågeställning jag fann intressant och tänkte skulle betyda en del intressanta tankebyten. Frågan var:

I morgon är temat ”tro och liv”. Som en följdfråga till temat - vilka argument/frågor möter ni angående vad som får människor i livet att inte välja (kyrkans-) tro?

Exempel: Skapelseberättelsen, Noa och fisken, Jungrufödelsen, uppståndelsen. Eller kanske att kyrkan upplevts som svår att komma in i socialt? Hit me!

Vad hände?

Inte mycket. Nu på tisdagen har 5 kommentarer getts förutom min. Jag undrar stilla vart alla tagit vägen, både de högfrekventa och de många andra i många fall lite mer eftertänksamma. En öronbedövande tystnad verkar ha inställt sig hos det högvördiga prästerskapet.

Givetvis inställer sig nu i min huvudskalleknopp ett batteri nya frågeställningar.

• Varför tystnar de kommentarträngda kring denna frågeställning?
• Varför presenterar inga andra några tankar?
• Varför verkar folk ducka och undvika att ge några svar?
• Kan det till och med vara så att präster inte vet vad folk tänker?
• Varför är det i så fall på det viset?

Sedan tänkte jag vidare….

• Tänk om det är så att präster till exempel inför dop och vigslar (och i andra sammanhang) inte alls frågar folk om deras tro och tankar.
• Tänk om präster inte är eller verkar intresserade av vad folk tror och inte nyfiket frågar.
• Tänk om det är så att folk får intrycket att hur de tänker egentligen inte intresserar de kyrkliga företrädarna och om inte ens prästerna är intresserade av människors tro blir folks slutsats att de inte heller behöver bry sig om varken sin tro och än mindre om vad kyrkan (och förhoppningsvis prästerna) tror.
• Tänk om präster inte vågar fråga...

Jag breddade kollegans fråga till ett inlägg i mitt eget Facebook samt till en specifik grupp på fäjjan i tanken att där finns en uppsjö av folk – tidigare konfirmander, bekanta, bekantas bekanta, förtroendevalda och många andra som önskat bli så kallat ”vän” med mig på nätet. Där finns många ”tyckare”. Också där råder öronbedövande tystnad.

Kommentarsfältet är öppet.

• Om du, noble Bloggläsius, undrar vad oxymoron är hittar du info på Wikipedia.

** Hur jag själv framledes skall göra med mina Bibelvetenskapliga hyllmetrar vette kissemissen.