stigstrombergsson

Jag missade matchen!

Spanjorskorna slog ut di svenska.

Helt utan min förskyllan eller värdighet.

Jag såg ju inte ens matchen på TV.

Jag var upptagen på en lärorik förmiddag.

Det var på Älvsby folkhögskola lärorikstimmarna gick av stapeln. Där hade rektor inför hösten trummat samman skolans personal till peptalk och överläggningar. I den vevan bedömdes det lämpligt att presentera och visa upp skolans nye ordförande – alltså mig – och ge denne – fortfarande mig – en presentation av vad som händer och sker.

Efter en första presentation och lite allmän info delades arbetslaget upp i sina olika sektorer. Jag fick ett schema för att besöka enheterna i tur och ordning men då jag hittar överallt behövdes ingen karta, bara besked om var gängen var. I nästan varje enhet – de är olika stora – finns någon eller några som fanns där när jag var skolpräst och lärare men det fanns också flera nya ansikten. Den enhetsuppdelning man har är i stort densamma som på min tid men arbetsuppgifter och verksamheter har på 10 år delvis förändrats och anpassats till läget av idag. Inte minst Coronatiden tryckte ju fram kreativitet vad gäller kurser på distans.

Jag tycker jag har ganska bra kläm på detta med folkbildning i allmänhet och Älvsby folkhögskola i synnerhet. Jag var ju själv i systemet under många år för inte alltför länge sedan. Efter att jag slutade där har jag genom personliga kontakter, lokalpress och internet följt diskussioner om folkbildningens roll, möjligheter och problem* så jag tycker jag begriper en hel del – faktiskt. Viktigt är dock att backspegeln bara ett instrument för navigering och får aldrig ge det viktigaste perspektivet. Man är ju faktiskt inte på väg åt det håll även goda tillbakablickar visar.

Jag tycker alltså att jag hade lätt att förstå vad de som är inne i verksamheten resonerade om och upplever att jag gavs bra kläm på hur personalen nu arbetar och prioriterar. Jag tror också – i alla fall hoppas jag – att lärare, kursansvariga och annan personal uppfattade mötet med nye ordföranden positivt. Odiskutabelt är att jag tror benhårt på folkbildningens kvalitet och betydelse för samhället, kyrkan och framför allt för dem som deltar i olika kurser. Jag hoppas att jag lyckades visa den attityden.

Men bilden då?

Till skolans olika och verksamheter hör kategorin korta kurser.** Särskilt de kyrkliga och idrottsliga enheterna har sådana i ganska stor omfattning. Just nu när personaldagarna går av stapeln är det Sommarskidskola för barn och ungdomar med 70-talet deltagare plus ledare. När sådant sker blir det rörelse i korridorerna och masslogi i klassrummen.

* Som problem finns till exempel Tidö-partiernas åtstramningslinje som präglas av M som aldrig varit vänner av fokhögskolor och studieförbund och anförs av SD som ogillar den demokrati och den mångfald folkbildningen står för. Vad KD och L håller på med eller inte håller på med blir mer och mer förbryllande.

** Minns jag rätt är korta kurser samlingar max under tre veckors tid. Länge utbildningar kallas då långa kurser – naturligtvis.