helgtillbakablick
Min hyfsat jämnårige kompis och bloggkollega tobbe lindahl har tagit för sig att skriva något på sin blogg varje dag mellan sin 69:e och 70:e födelsedag. Just nu är det saker som fyller hans tankar så att de dagliga eller snarare nattliga inläggen helt begripligt inte blir så långa men regelbundenheten imponerar. Hur som helst levererar han på söndagskvällarna eller ibland på måndagarna tankar kring den gågna helgens gudstjänster eller liknande sammankomster.
Jag ger inte regelbundet helgtillbakablick. Men ibland. Som nu.
Fredag hade Primärhustrun och jag ett ärende till Piteå som kan bli aktuellt att återkomma till på bloggen framöver men inte nu. Väl hemma igen rensade vi lingon – om jag minns rätt.
Lördag var det kalas! Min livsledsagarinna fyllde år om onsdagen och lördagen blev den bästa dagen för de arbetande och studerande barnen och barnbarnen att möta upp. Full kubbning och mycket surr. På kvällskulan for alla utom yngste sonen hem till sig. Visom var kvar i kåken orkade ett halvt avsnitt av Unge Morse på SVT.
Söndag förde med sig en omplanering i ansvar för gudstjänsten i Älvsby kyrka. Jag hade svarat ”ja” på frågan om Högmässan – jag envisas med att använda det ordet! – igår klockan 10. Man har valt att under sommaren ha den tiden i stället för 11. Omplaneringen gjordes efter det att manus och sånt för annonsering skickats in men för någon på plats förklarade jag att jag fortfarande var kyrkoherden men genomgått en lyckad eller misslyckad ansiktsoperation.
Vi var 21 personer i gudstjänsten. 5 av oss – kyrkvärdar, vaktmästare, musiker och jag – kan kategoriseras som ”funktionärer”. Av de 16 andra var 4 vuxna och en baby, alltså 25%, utlandsfödda med rötter i andra kristna sammanhang.*
Jag fick ”leverera” min förkunnelse två gånger. Först på svenska och sedan i sammandrag på engelska för en man från Ghana. En tredje ”leverans” kommer nedan i och med att jag här publicerar mitt manus.
Väl hemma efter gudstjänsten fann jag att hustrun och sonen med dottern och familj dragit iväg ut i lingnskogen. Nu sätter vi morfar i arbete! hade lilla Lisa sagt när de for hem med sammantaget nästan 30 liter bär. Två av hinkarna blir dagens rensningsbeting.
Här kommer så mina lätt bearbetade fusklappar för det jag sa:
PREDIKAN Markus 2:23-28, 3årg 12 e Tref, Älvsby kyrka 2023, Psalmer: 215, 289, 399, 285
Beredelse.
Kan man ha regler för frihet?
Många gånger tänker vi ju att regler begränsar frihet – för egen del.
Samtidigt är vi ganska övertygade om att det skall finnas regler. Regler skyddar mig själv – och andra. I trafiken till exempel. Där behöver den enskildes frihet begränsas för det gemensammas skull. Jättemycket annat fungerar på samma vis.
Dagens Bibelavsnitt ur Gamla testamentet talar om en regel man kan tycka begränsar friheten Jag läser den texten redan nu, inte senare i gudstjänsten:
Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd.Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter. (2 Mos 23:10-12)
Detta var en regel. Just denna handlar om att använda tid och resurser. Det är någon sorts påbyggnad av sabbatsbudet, att låta 7:e dagen vara speciell. Poängen är då: För andras skull, inte för egen din egen. Andra och annat ställs i fokus.
Det är det övergripande med hela det regelverk och alla de föreskrifter man kan hitta i Bibeln – för andras skull, inte för egen vinning.
Då blir det två tankelinjer inför bönen om förlåtelse.
Den ena är: Har jag/du tagit oss friheter och brutit regler som skall skydda andra? Alltså satt oss själva före andra och annat? På ett egoistiskt sätt?
Den andra är: Har jag/du benhårt hållit på regler för att själva på något sätt tro oss vinna på det? Alltså sätta sig själv i centrum – vare sig det gäller inför människor eller inför Gud? För att själv meritera sig?
Längre fram i gudstjänsten läste jag Evangelietexten och ”predikade”.
En sabbat tog Jesus vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: »Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?« Han svarade: »Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.« Och Jesus sade till dem: »Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.«(Markus 2:23-28)
Till den Bibeltexten ska jag återkomma. Startar i en annan ände.
Det finns något som heter Facebook för tankeutbyte och annat. Där finns grupper. En sådan är Prästkollegor. Där ställdes för en dryg vecka sedan denna fråga:
I morgon är temat ”tro och liv”. Som en följdfråga till temat – vilka argument/frågor möter ni angående vad som får människor i livet att inte välja (kyrkans-) tro?
Exempel: Skapelseberättelsen, Noa och fisken, Jungrufödelsen, uppståndelsen. Eller kanske att kyrkan upplevts som svår att komma in i socialt?
Intressant fråga till präster.
Jag ville vidga den och ställde frågan öppet i Facebook och gör det här och nu.
[En i bänken levererade spontant ett svar och en tankegång]
Ett svar jag fick på Facebook löd: Många tror att vara religiös/troende innebär att man måste avstå från mycket gott o mysigt här i livet: starka droppar, spel om pengar, erotisk lektyr, friheten att uttrycka sig elakt om grannen och mycket mer… Mao som troende måste man kunna ’föra sig’ … och det kan vara jobbigt för många .
Så tänker nog många som inte (ännu) vill eller vågar beskriva sig som troende, kristna eller religiösa – att det handlar om en serie måste.
Men det finns i andra sammanhang också. Bland de medvetet troende. Låt mig ge ett exempel från när jag hade mitt uppdrag som skolpräst och lärare på folkhögskolan. Det var i en grupp, en kyrklig grupp med lite blandad bakgrund. En vanlig grupp där en i gruppen ibland skapade lite irritation. Kom ofta sent. Uppfattades beskäftig.
En annan i gruppen ställde frågan till läraren/mig: Vad är det viktigaste med att vara kristen?
Naturligtvis returnerade jag frågan till gruppen – som nu till er. […]
Den som uppfattades som beskäftig gav sitt svar: Det viktigaste är att man har Jesus i sitt hjärta! – vad det nu innebär.
Då, i ett udda ögonblick, hör jag mig själv säga: NEJ!
Det blev tyst. Eleven återkom: Men visst är det viktigaste är att man måste ha Jesus i sitt hjärta!
Och jag hör mig själv säga: NEJ.
Men visst är det viktigt att man måste ha Jesus i sitt hjärta? Nu var tonen nästan desperat.
Ja, svarade jag. Det är viktigt. Men frågan var vad som var viktigast.
Viktigast är inte att jag har Jesus i mitt hjärta utan att han har mig i sitt.
Det kan repeteras med liten ändring: Viktigast är inte att du har Jesus i ditt hjärta utan att han har dig i sitt.
Och detta, att vara i Jesus hjärta, är Friheten i Kristus, dagens tema.
Många tror alltså att man måste olika saker i olika sammanhang, både i kyrka och samhälle. I kyrkliga sammanhang kan det vara att man måste hålla fast vid exakta Bibelord eller man måste gilla Pride. Det finns olika måste. Bibeltexterna vi hört tar upp måste-frågan.
Episteln ur Galaterbrevet tar oss med in i en situation där några påstod att de som trodde på Jesus måste omskäras, alltså bli judar anslutna till lagar och regler vi har i skrifter före Jesus. Paulus går till frontangrepp mot attityden ”Naturligtvis-Jesus-men-man-måste-också-annat” – vad än detta annat än är.
Evangeliet är ett annat exempel. På vilodagen fick man inte skörda och tröska ens av det som jordägare skulle lämna inom räckhåll för hungriga medmänniskors skull. Sånt måste man hålla tycker en del. Jesus ger linjen nöd bryter lag. Regler är till för människorna, inte människorna för regler. Och så tillägget, fritt översatt: Jag,Jesus, står över reglerna.
Då är vi tillbaka till Friheten i Kristus, detta att vara i Jesus hjärta.
Då och där gäller inte regler.
Naturligtvis betyder inte Friheten i Kristus att man inte behöver bry sig om någonting, att det inte finns rätt eller fel. Jesus ger ju själv regler.
Ni ska älska varandra säger han i Johannesevangeliet.
Vänd andra kinden till säger han hos Matteus.
Och det finns mycket mer – allt för medmänniskornas skull.
Det skapar vad man brukar kalla en paradox, alltså något som verkar vara motsatta saker men ändå hör ihop. Martin Luther formulerar paradoxen på detta sätt:
En kristen människa är den friaste herren över allting och ingen underdånig. En kristen människa är alltings mest tjänstvillige tjänare och var man underdånig.
Vad betyder detta i praktiken?
Du måste ingenting för att bli och vara kristen!
Inte ens på nåt vis bängla in Jesus i ditt hjärta.
Du finns nämligen i hans – eller i Guds hjärta om man så vill.
Av kärlek till oss människor valde Gud att bli människan Jesus. Gud anslöt sig till människan för att ge och göra allt för att människor – jag och du – skulle kunna anslutas till Gud. Det är klart! Fixat och färdigt! Med Jesus egna ord från korset: Det är fullbordat!
När man kollade om Jesus verkligen var död stack man en lans i hans hjärta. Då kom det blod och vatten. På altaret, när vi firar Mässa, blandas därför blodfärgat vin med vatten. I brödet tar vi då mot hans kropp. Ur bägaren tar vi emot blodet ur hans hjärta, det han gav för oss.
Men måste man ta emot nattvarden? Nej! Du måste ingenting.
Men du får för första eller femtielfte gången.ta emot Honom som har dig i sitt hjärta.
Och sedan får du på nytt gå in för att leva till nytta för dina medmänniskor.
* Till dessa räknar jag inte honom som i och för sig är från Österbotten i republiken Finland. Han har alltid haft svenska som modersmål och bott så länge i Sverige att jag inte ser honom som invandrare trots att han hejar på fel lag i hockey och i Finnkampen.
