stigstrombergsson

Viktiga dagar har gått sedan jag här gav dig, noble Bloggläsius, något att läsa. Därför kan det kännas rimligt att så här på tisdagen efter Påsk ge en uppdatering av livet och tankar sedan sist jag gjorde så. Om det väcker något allmänt intresse skall jag dock hålla osagt.

För en vecka sedan var det 40 år sedan vår förstfödda, som liten kallad Snuppan, såg dagens ljus. Bild på underverket finns i inlägget den 4:e just med den lämpliga rubriken 40 år sedan. Nu är tisdag i Stora veckan är ingen bra kalasdag så det fick bli på Påskaftonen i stället. Dotterns rajraj kombinerades då med en välkommen-till-världen-fest som också satte hennes son lille August i centrum – han som är 4 månader ung.

Nästan alla i Snuppans klan var på plats – föräldrar, syskon, respektive till dessa och avknoppningar. Augusts kusin Tyra var dock sjuk och saknades tillsammans med sin mamma, vår sonhustru. Sedan var det folk från jubilarens makes sida och en del kompisar både till henne och honom. Knappt 20 blev vi. Bara vår sida är ett ganska surrigt gäng till fika och mat och väl hemma på kvällen var utmattningen påtaglig. Jag hoppade därför över Påsknattsmässan i Älvsby kyrka.

På Påskdagen såg jag i liggaren i kyrkan att fler än 50 personer hade mött upp runt midnatt. Glädjande! Bra med en rejäl sammankomst i kyrkan – särskilt som gudstjänsten på förmiddagen var flyttad till en så kallad ”sammanlysning” på EFS. I kyrkokören finns en del som mest firar gudstjänst där och de hade framfört önskemål om att kören skulle delta där någon gång. Det är en vettig och begriplig tanke – även om jag tycker att just Påskdagen ska man inte ”ge bort”. Nu hade man valt att göra så vilket innebar att hon som sedan många år är mitt allt och sjunger alt skulle vara där. Jag valde en dock en annan lösning: beredskapsvakt i kyrkan. Det var jag inte ombedd att vara utan valde det själv utifrån tanken att det inte är 100% säkert att alla människor tagit del av informationen att gudstjänsten var flyttad. Kanske ramlar någon eller några in runt 11 och bör, enligt min mening, mötas av någon levande person, inte en lapp på dörren. En av kyrkvärdarna var listad att vara person på plats för att berätta var gudstjänsten ägde rum och bara ta emot den eller dem som kanske skulle komma. Jag valde också att vara där vilket var tur. Man hade glömt att låsa upp kyrkan men då jag (än så länge) är betrodd med nycklar kunde det fixas.

En man med utländsk bakgrund dök upp ca 11.40.

Rapportering från alltet i alten gav vid handen att utöver kören inte mer än en handfull av dem som hyfsat regelbundet brukar fira gudstjänst i Älvsby kyrka ”hakat på” till EFS. Det stämmer till eftertanke – faktiskt. Jag tror man måste fäjsa – slarvigt ord – det faktum att folk inte gärna flyttar på sig och att en så stor dag som Påskdagen skall man därför inte ”spela bort” – hur ekumeniskt det än kan anses vara.

Vad gäller Mässan på Skärtorsdagens kväll och Långfredagsgudstjänsten tidigare i veckan gjordes sammanlysningen ”åt andra hållet”. Så har det varit under ett antal år. Vad gäller de två gudstjänsterna ser jag samma sak. Bara en handfull från EFS mötte upp. Tidigare år ver det betydligt fler. EFS-föreningen krymper. Vad gäller så kallat ”kyrkfolk” blir de också färre och färre. Vid bägge tillfällena i år var vi mellan 25 och 30 personer där – men jag minns när vi var mellan 125 och 130.

Annandagens gudstjänst var också flyttad men bara till grillplatsen utanför kyrkan – vid fin väderlek. Sol och temperatur var OK och vi var summa 10 personer inklusive ”bemanningen”.

Hur man skall ”lösa” dessa generations- och sekulariseringseffekter och komma vidare har jag inte EN tvärsäker lösning på. Viktigt är att tjurigt och tydligt hålla i Kyrkans år med dess söndagar och helgdagar. Viktigt är också att själva kyrkorummet skall vara olåst även på lördagar och söndagar och inte bara vardagar på dagtid eller ”då det är något”. Naturligtvis behövs till detta också annat – information, närvaro, innehåll, delaktighet osv. Framför allt behövs lojalitet från dem som på ett eller annat sätt räknas till eller som räknar sig till vad man kallar församling. Det är dem som samlas som är församlingen, inte andra hur anställda, förtroendevalda eller åsiktsmässigt kyrknära de än kan anse sig vara.