tjuvläseri
Under Påsk-helgerna kom jag att i samband med det kyrkliga att prata med lite folk. Skrämmande saker avslöjades…
Innan jag går vidare är det dock på sin plats att nämna ordet ironi. Det betyder att säga en sak och samtidigt mena motsatsen. För barn och barnbarn brukar jag säga att jag ibland pratar baklänges – eller bratar taklänges. Hur som helst är jag ibland är ironisk – som nu.
Det skrämmande som framkom är att det i församlingen förekommer att folk ibland spontant och ibland halvorganiserat läser Bibeln och samtalar om kristen tro utan prästerlig eller annan proffesionell övervakning.
Fatta hur farligt, subversivt och omstörtande sånt är! Eller skulle kunna vara!
Man vet ju aldrig vart det barkar med okontrollerade och okontrollerbara kyrkliga och kristliga aktiviteter som officiella företrädare – förtroendevalda och personal – inte vet, ser eller styr. Ingen vet vad det kan leda till. Tänk om folk i sitt tjuvläseri kommer fram till nåt.
Tidigare i världshistorien – nu är ironin slut! – har tjuvläseri förekommit. Man kan till och med säga att tjuvläseri varit motorn i församlingars och kyrkors utveckling. Ibland slank det i diket – det skall inte förnekas. Ibland drev det framåt för både människor och grupper.
Jag tror tjuvläseri är alldeles nödvändigt! Vill uppmuntra det å det allra vansinnigaste. Att 2-4-6 personer möts för att tillsammans resonera, läsa och be är sunt. Jag kan tänka att det är viktigt att då inte alltid bara vara helt likasinnade som möts. För att undvika kotteribildning behöver de som möts ha ett öppet sinne i förhållande till andra.
Om till detta ett par stycken kan tänka sig att bjuda 3-4-5 andra som (ännu) inte bekänner sig som troende till nåt slags Te & Snack vore det en lysande idé. Det är inte helt enkelt men inte heller jättesvårt. Om man i sådana sammahang tycker sig köra fast kan präster eller liknande figurer kanske inbjuds en gång i kvartalet för att försöka belysa saker. Den åtgärden är inte helt nödvändig men skulle dessutom ge någon sorts officiell sanktion åt människors spntana tjuvläseri.
Det finns material för slika ting – böcker, filmer, artiklar, studieplaner, erfarenheter.
Markus evangelium i Nya testamentet är ingen dålig start. Inte heller Lukas. Eller annat. Alpha-grupper och dess material eller liknande kan också funka. Det jag tror behövs är just de där 2-3 personerna som tar initiativ till det jag nyss slarvigt gav namnet Te & Snack. Jag vill uppmuntra personer som inte väntar på att andra – de kyrkligt anställda – skall ta alla initiativ.
Som pensionerad präst myntar jag därför parollen: Mer tjuvläseri i folket!
