stigstrombergsson

Det kunde hända under de år jag hade uppdraget att vara skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola att jag råkade ut för beröm från en och annan kursdeltagare. Folkhögskolan har av olika anledningar flutit upp i sinnet den här veckan. En av anledningarna är de så kallade Tidö-partiernas framfart vad gäller synen på och stödet till folkbildningen och dess institutioner. En annan var tisdagens lunch då det serverades raggmunkar och stekt fläsk. Och så annat...

När jag hade mitt uppdrag där fick jag figurera i vara ganska olika sammanhang.

• Det som kallas – eller kallades – Allmän linje är en två-årig så kallat lång kurs som på olika vis ska motsvara gymnasium eller Komvux. Där undervisade jag i kärnämnena Religion och ibland i Historia. En timme vid ett tillfälle hade jag Engelska då den ordinarie läraren hade ett tillfälligt förhinder och jag tillbringade den timmen med att övervaka rummet när de studerande fyllde i do och does på prickade rader.
• På folkhögskola bedrivs ofta olika långa men kanske ändå kortare speciella kurser av arbetsmarknadskaraktär – typ. Det kan handla om komma-igång-program för långtidsarbetslösa eller med folk i andra åtgärder. Där fick jag också ibland vara med på lite olika sätt.
• Hantverkslinjen där man renoverar möbler liksom idrottslinjen för skidåkning var jag inte involverad i annat än att jag ibland för hemmabruk lånade något fiffigt verktyg från snickeriet och att jag den gång det skulle vara julfest med maskerad bytte arbets-stass med en av skidtränarna. Kollegan var milt sagt skitnervös att spilla julbordets läckerheter på de plagg han mycket trovärdigt bar. Jag kunde glufsa på helt ogenerat då min kroppsstrumpa redan från början såg ut som en LSD-tripp.
• En speciell så kallat lång kurs var Svenska kyrkans grundkurs som kickats igång i början av 1990-talet på ett antal kyrkliga folkhögskolor i landet. Orsaken till att man startade den var att stift, biskopar och liknande märkt att ett växande antal av det totalt sett krympande totala antalet präst- och diakonintresserade var ganska utan erfarenheter av kyrkans värld, tro och liv. Avsikten blev då att genom 16 veckors internat ge sådana som tänker sig bli präster och diakoner och andra en första byggsten av vad att arbeta i kyrkan kan innebära. Det var i en sådan kurs jag vid ett tillfälle råkade ut för ett speciellt beröm kopplat till krångligt och enkelt.*

För fullständighetens skull vill jag innan jag går vidare nämna att en betydande del av de uppgifter jag fick stå i var kopplade till så kallade Korta kurser på 1-2-3-4 dagar upp till ett par veckor. Där varierade sorterna – kyrkvärdskurser, ungdomsläger, teologiska dagar, konfirmander, annat.

Du är så bra på att enkelt förklara sånt som är så komplicerat!

Så sa en grundkurselev vid ett tillfälle. De övriga i gruppen höll med. En yttrade dock:

Jo. Och det man tycker var enkelt kan du krångla till.

Jag tyckte och tycker att jag då råkade ut för beröm. Förenkl krånglig men också ibland faktiskt krångla till det som hålls enkelt och självklart tycker jag är bra. Saker och skeenden, liksom personer, är ju ofta sammansatta av många olika komponenter och att då bara hitta EN förklaring på allt – vare sig det är positivt eller negativt – tycker jag ofta blir banalt. Därför läser jag nu en bok som jag skall återkomma till när jag läst ut den. Detta inlägg här på min blogg var bara att jag ville höra av mig en gång till denna vecka.

* Sisådär ett dussin år tillbaka, efter att utbildningsvägar förändrats och EU-anpassats, backade flera stift bort från att ha Svenska kyrkans grundkurs som obligatorisk. Det skedde utan att de studerandes grundläggande kyrkoanknytningar på något vis förbättrats. Luleå stift höll länge kvar sitt obligatorium men för 10 år sedan backade man också där. Det innbar att kursen försvann efter ett par tre år och var EN av faktorerna till att jag våren 2013 lämnade folkhögskolan för församlingstjänst.