stigstrombergsson

Det var redan i lördags vi kom hem men det har inte blivit av att blogga. Flera saker att eventuellt beblogga har vispat runt i sinnet men som det ofta blir jag har många tankar så uttrycker jag inte en enda. Om detta är något bra eller dåligt håller jag osagt men i relation till andra som ofta och flitigt uttrycker sig men vad det verkar inte har speciellt djupa tankar blir mitt val det jag väljer.

Till Hemavan hade jag med fyra böcker – Bibel och tre till. Det var för säkerhets skull om vår vecka där skulle bli storm och skitväder. Till detta hittade jag biografin jag skrev om i förra blogginlägget. Min slutsats är att jag aldrig verkar lära mig att lämna volymen volymer hemma. Två av de tre medtagna öppnade jag inte under fjällveckan. På grund av väder var jag alldeles för medtagen för det. De mänskliga rättigheternas väg – genom historien och litteraturen av Ove Bring läste jag dock nästan ut. Bara ca 60 sidor återstod att tugga i sig sedan vi kom hem från hemavan.

Jag hade gett mig i kast med volymen tidigare. I tredjedelsläst skick har den funnits några år. Då jag håller icke färdiglästa böcker som ett irritationsämne började jag om i den för några veckor sedan. Nu är jag inte längre är irriterad och de drygt 650 sidorna är nu lästa. All information som getts i De mänskliga rättigheternas väg lever givetvis inte kvar i huvudet, bara de stora intressanta dragen och delvis tidigare obekanta delar.

Författaren börjar hos sumererna i nuvarande Irak för runt 5000 år sedan och följer utvecklingen fram till december 2010 – förordet är daterat då – både i litteratur, regelverk, politiskt agerande och utomstatliga organisationer. 2010 var Barak Obama fortfarande president, Krim var inte annekterat och IS hade inte riktigt kommit igång. Att de sista 12 åren saknas är en brist boken lämnar men fram till dess är allt helt OK, ganska torrt tråkigt men mycket intressant.

Jag sökte på nätet och fann den nu bara som e-bok men det skall väl inte hindra den vetgirige och läslystne i nämnvärd grad. Billigare blir det också så jämfört med ett och ettkvarts kilo pappersbunt. Till sist saxar jag lite ur baksidestexten:

Boken beskriver de mänskliga rättigheternas utveckling genom historien, från forntida kulturer i Orienten via antikens Grekland och Rom till upplysningen och liberalismen i Västerlandet och vidare in i vår egen tid med FN-dokument, internationella domstolar och frivilligorganisationer. Det är en resa genom den politiska idéhistorien, och delvis också genom skönlitteraturen, nämligen när författare förmedlat människorättsliga värderingar och reagerat mot orättvisor och förtryck. Det är en berättelse som visar att alla kulturer, inte enbart den västerländska, har lämnat sina bidrag. Den visar också att kvinnliga författare, aktivister och förhandlare har spelat en inte oväsentlig roll. (...)

I modern tid har rättsutvecklingen varit betydande, men kulturrelativism, Muhammedteckningar och terroristbekämpning har lett till spänningar mellan Nord och Syd och mellan statssuveränitet och medborgerlig frihet. (…)