lilla lisas skrik
Läser man regelbundet och nitiskt min blogg vet man att jag är farfar och morfar, farfar till två och morfar till två, innan jul tre. Enligt dagens Lokala Världsblad alias Palt-Posten alias Piteå-Tidningen delar jag denna situation med 319000 andra gubbar i landet. Artikeln är låst men fakta bakom hittar man här.
Lilla Lisa är nu fem år. Bilden är inte av henne utan föreställer ett annat barn, stulet från internet – alltså inte barnet men bilden,
Hur som helst och i alla fall programmerades Lisa i Coronapandemins inledande skede med uppgifter om att detta rörde sig om farliga saker. Farmor och farfar – familjen bodde i Järvsö då – kunde till exempel inte hämta på dagis. Klart var väl också att hon snappade upp vuxenvärldens bekymrade miner och tonfall. Att utvecklingen sedan gått framåt och vacciner gjort det hela till något mer besvärande än farligt är nog något man inte succesivt informerade 3-4-åringar om. Hon var således baserad på gammal information när hon hörde att mormor testat positivt. Den lilla sötnosen panikskrek rakt ut och lugnande samtal fick föras. Mammans diagnos gav nytt skrik men nog lite svagare. Om hon tjutit för att jag fått feber vet jag inte. Jag vet egentligen inte heller om det är coviden jag fått utan sparade testkittet i tanken att har jag det runtom är det jag har. Hur som helst värmer barnbarnets reaktion morfars och mormors hjärtan.
Till detta ett par tre kompletteringar till förra inlägget.
- Också vädret blev sämre efter valet. Ihållande regn. Tyder det på att Himlen gråter eller bara vill visa att det är lika blött för så kallat svenskfödda och för dem som kommit utlandsifrån?
- Yngste sonen nu sedan igår kväll också covidisk.
- Febern som aldrig var hög för Primärhustrun och mig drar sig sakta ned mot normalläge.
Och jag som besökte er förra veckan! Känner jag mig inte plötsligt lite förkyld?