stigstrombergsson

Jag vill inte kalla det ångest. Det ordet är för starkt. Skulle jag säga att jag är drabbat vore det hänsynslöst mot dem som verkligen är drabbade. Alltså har jag inte ångest, bara oro och magpirr.

Lite kommer det sig detta av den nya regeringen. Från början av veckan är fokus på blUffe, bjEbba och tJohan, alltså madiraten, kvistakrobaten och läbbiralen, med sina anhang. När alla dessa mötte kungen fanns dock inte regeringsgängets kungamakare brÅkesson med. All uppmärksamhet riktades på de tre på samma sätt som dockan får all uppmärksamhet när buktalaren framträder. Man kan få oro och magpirr för mindre – som exempel det ännu starkare sydsvenskoperspektivet. Runt drygt 10% av folket bor i de fem Norrlandslänen men ingen av regeringens mer än 20 ledamöter gör det. Den nordligaste är visst från Borlänge som ju är långt ner i landet. Lite oro och magpirr blir av detta förutom allt annat nykonservativt.

Hantverkare i huset är ingen höjdare. Särskilt inte i köket som är fastighetens hjärta. Det innebär ingrepp i elen och i vattnet – sånt som man behöver fler experter för. Själv klarade jag av att neutralisera diskbänken men känner oro och magpirr runt om pluggningen blev rätt och tätt. Läckage är inte bra. Dessutom är varenda rörkrökare och lysmask upptagna med annat vilket betyder att köket kommer att vara åtminstone halvdött också efter det att ombyggnadsfirman bökat färdigt. Hitta sånt folk skapar oro och magpirr men kalla det ångest vore att ta i å det allra grövsta.

Tillbaka till sydsverigepolitiken. Under regeringsförhandlingarna snurrade det en massa kring vad brÅkesson skulle få igenom för att släppa igenom de andra tre. Är han kusken som kör sina samselade hästar i ett sådant ekipage som på ryska kallas trojka? Eller är han buktalaren med dockor som vi nu tror pratar själva när det är han som har dem i knäet och som står för orden?

Googla gärna Jeff Dunham. HAN med dockor är i alla fall kul.