stigstrombergsson

Är det så livet är och blir? Alltså som rubriken säger?

Nu menar jag inte livet i sig som någon sorts total helhet. Jag inleder med detta blogginlägg inte en start på ett SLFS – Stor Livs-Filosofisk Sanning – från min sida. Visst kan sådan totalkänsla också finnas men jag rör mig nog mer i detaljer väl vetande att helheter och detaljer hör ihop.Jag tar saken ur andra vinklar.

Som pensionär har jag ibland dekorerat mina blogginlägg – OK! Illustrerat, kanske inte dekorerat! – med den ena av bilderna som finns med nu – gubben som sitter och matar duvor. Den är inte helt fel även om det är Primärhustrun som oftare än jag ser till att de dinosaurieättade småfåglarna får talgbollar att picka från. Att inte på minst femdaglig basis behöva lubba till olika arbetsuppgifter och rutiner ger mer tid till annat som lika föbajat i alla fall bara blir bitvis halvgjort.

Ta till exempel mitt tilltag med att i ett system sortera in alla fusklappar och manus jag haft för förkunnelse under alla yrkesaktiva prästår och lite innan och efter. Jag kan se den saken dyka upp när jag via Facebook där jag nämner att jag bloggat blir påmind om att jag skrivit om det för 2-3-4 år sedan – typ. Det är fortfarande bara bitvis halvgjort. Uppmärkning och insortering är ju bara så förödande tråkigt! Frågan Varför? inställer sig dessutom omedelbums. Till vad nytta?

Eller ambitionen jag hade (och fortfarande har) att kyrkan skulle bli fylld – och då menar jag Älvsby kyrka och folk i söndagliga gudstjänster. Så har det ju inte blivit. Tvärtom. Jag funderar på orsaker och verkan, vad som saknats och försummats från min sida. OBServera det sista: från min sida. Det är det lätt att hemfalla åt att se andra, skylla på andra, bortförklara och klandra. Det är meningslöst! Det är den egna rollen jag funderar över, vad som från min sida blivit bitvis halvgjort och skulle kunna ha gjorts på annat vis.

Listan över vad som blivit bitvis halvgjort kan egentligen bli hur lång som helst. Jag är ju på mitt 70:e år! I familj, umgänge med andra, ambitioner hit och dit, önskemål och allt möjligt annat fyller lätt en lite depparjeppig förteckning med en massa bitvis halvgjort.

Till sist (i detta blogginlägg) ännu en något som nu just i denna skälvande stund är bitvis halvgjort – Jobs bok i Gamla testamentet. Just den saken startade för några veckor sedan i ett samtal om många olika saker när min samtalspartner ställde frågan: Job? Vad är det för litteratur? Egentligen? Nu pratade vi om en massa olika grejer så det blev ingen fördjupning i saken då men för mig funkar sådana frågor som ett rött skynke för en tjur på arenan. Det innebar bokhyllebesök, först på Älvsby folkhögskola som har ett av övre Norrlands bäst sorterade teologiska bibliotek om än kanske med några år på nacken vad gäller nyinköp. Sedan min egen hylla som också har år. Resultatet är tre böcker på gång just nu. Eller två då en är nästan färdigläst. Till detta har jag egna tankar och infallsvinklar skvalpanade i huvudskalleknoppen.

Kommer jag att komma fram till något? Troligen. Men vad? Just nu är det hur som helst bara bitvis halvgjort. Dessutom är den andra bilden bara SÅ sann när man är pensionär.