älvsbyn är unikt?
Tydligen ska man skriva ofta. Min bloggkompis tobbe lindahl noterar att sedan han efter sin 69-årsdag (på min inrådan) på sin blogg börjat skriva ett kort dagligt inlägg det sista året innan han fyller 70 så har besökstalet om inte rusat i höjden så i alla fall stigit. I den vevan antyder han att jag också borde skriva oftare. Det ligger nåt i saken. Om inget händer är det inget som sker. Om inga händer far fram över tangentbordet skenar läslusten nedåt. Så sant.
Onsdag förra veckan var det Veckomässa i Älvsby kyrka 18.30 – som varje onsdag. Vi var 18 personer varav runt hälften tonåringar. Kyrkans-Unga-gruppen träffas på onsdagarna och börjar med Mässan innan de druttar iväg till annat. Bra tanke och upplägg!
Innan Mässan bytte jag några tankar med den präst som är knuten till gruppen. OBServera detta – präst knuten till gruppen. Sådant är på många håll och kanter ingen självklarhet. Tonåringar är liksom inte min grej! har jag genom åren hört präster och blivande präster säga. Situationen är inte ny. Redan för 30 år sedan – jag var då stiftsadjunkt – påtalades att prästerna abdikerat från ungdomsverksamheten och det gjordes då en rejäl fortbildningsinsats i saken. Ändå är det så att genom åren har fenomenet tilltagit och befästs att präster vill avstå och får avstå arbete med åldersgrupperna konfirmander och Kyrkans Unga. I mitt tycke är det en uppenbar och accepterad diskriminering utifrån ålder! Jag förbluffas över att beskäftiga kyrkopolitiker på nationell nivå inte motionerar om olämpligheten av att ha sådana prällar och yrka på att de borde avkragas eller åtminstone oprästvigas.
I samtalet nämnde den ungdomsvillige kollegan att kyrkoherden varit på så kallade kyrkoherdedagar. Från dess har hon kommit hem med nyheten att Älvsby församling förefaller lite smått unik i den meningen att här finns en fungerande ungdomsgrupp – något som dessutom nästan alltid har funnits. Kanske är jag en knäpp snart-70-års-gubbe som låter sådant engagera mig men faktum är att jag går igång. Jag har den bestämda uppfattningen att en på-bredden-verksamhet med ungdomar från årskurs 8 till och med gymnasiet är något viktigt och avgörande viktigt – för deras skull och för deras skull som får förmånen att arbeta med de människorna. Jag tog därför senare ett samtal med kyrkoherden för att få mer kött på benen från de där kyrkoherdedagarna och fick veta att det var i ett så kallat bikupe-samtal som det kommit fram att i många församlingar finns ingen ungdomsverksamhet alls och i några små inte ens konfirmander. Att hon från Älvsbyn kunde rapportera att trots pandemi-åren som skadat sakerna grejerna ändå finns sådant kändes bra.
Från sådana här saker sväller gärna tanke-körtlarna åt olika håll.
Detta med prästers (och andras) vilja att avstå som jag skrev om i början är en riktning liksom vilka resurstilldeningar och prioriteringar man gör och inte gör.
Den roll pandemin haft är också intressant att fundera kring både vad gäller kyrkligt ungdomsarbete, gudstjänster, församlingsverksamhet i övrigt så väl som i samhället i stort vad gäller skola, vård, omsorg, kontorsarbete och allt möjligt. Blev pandemin orsaken till att mycket knäade? Täckte den av strukturella problem som fanns där i alla fall? Är det blandat? Jag kan se en tendens att lasta coviden för allt eller åtminstone det mesta och gör att analysen blir för grund.
Förhållande mellan kvantitet och kvalitet är ännu en tankelinje. Ibland blir det så att det ena lite grand ursäktar det andra. Påståenden som Vi har inte många men de är helgjutna! eller Öppet-hus-verksamheten samlar flera! balanserar ibland den brist som kan finnas. Naturligtvis är både kvantitet och kvalitet viktiga saker, framför allt kvaliteten på vad ledarna gör och erbjuder.
Sedan jag plockat ihop efter Mässan traskade jag till ungdomsgruppens aktivitet en liten stund och sedan med en positiv känsla hem till fastigheten. 8-10 tonåringar klöv ved och höll på med en präst och en pedagog på plats på kvällstid. Detta är en god, mycket god, resurstilldelning. Kyrkoherden och jag som tillsammans kan se många år tillbaka på sakerna här är eniga i att Älvsby församling trots vågrörelser och pandemi är fortsatt inne på rätt väg. Det allvarligt är att älvsbyn är unikt? Kanske.
Roligt att du noterat att jag följer ditt förslag.Vad gäller det övriga: klart det är avgörande med präster i ungdomsarbetet. Men när så inte sker tror jag felet inte bara finns i att präster inte vill jobba just m ungdomar, utan lika mycket att dom inte vill jobba när ungdomar är lediga dvs kvällar och helger. Oviljan hos många präster att inte vilja jobba helger (eller arbetsgivarnas ovilja betala ob) får ju också resultatet på många håll att färre gudstjänster firas. Eller som i, mig välbekant, större grannförsamling med flera kyrkor: man firar gudstjänster på olika tider så kan präster dubblera och hälften ha ledigt varje helg. Nackdel: ständiga prästbyten, så någon enskild (distriktspräst) blir inte "bärare" av kyrkans gudstjänstliv med åtföljande svårighet "bygga församling".
