politisk btb
I svunna tider gick jag naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Det betyder att jag har gamla men sedan genom åren nästan nu till full obefintlighet ut- och invecklade kunskaper i kemi. Inte mycket minns jag men något. Lackmuspapper till exempel. Och något som hette Bromtymolblått, förkortat BTM med kemisk formel C27H28Br2O5S som innebär en massa atomer i en klump. Lite påminns jag också av att versalerna finns i registreringsnumret för yngsta sonens bil. Men det är också allt. Ett dunkelt minne finns dock att sakerna användes för att kolla om en vätska var sur eller basisk eller nåt sånt, alltså som indikatorer på nåt.
Jag har alltid varit en vän till och förespråkare för det som kallas folkbildning, alltså studiecirklar, kulturarrangemang och folkhögskolor med utbildningar och kursverksamhet. Redan som student hade vi i studentkorridoren en och annan cirkel. Som församlingspräst på 80-talet var det självklart att bedriva framför allt vuxenarbetet i samverkan med det kyrkliga studieförbundet SKS – som nu heter Sensus. Någon ekonomisk stor betydelse hade det inte. Jag hade ju min lön så cirkelledararvode var inte aktuellt, inte heller lokalhyra och så. Deltagarnas böcker fick en subvention men det var också den enda direkta nyttan för församlingen av att varje år rapportera in 2-3-4-5 cirklar. Det var själva idén med folkbildning och folkrörelse som var och är grejen. SKS fick hur som helst på det sättet statsbidrag som användes där de behövdes bättre och de ekonomiska behoven var större.
Som stiftsadjunkt samverkade jag med både studieförbundet och de kyrkliga folkhögskolorna – helt naturligt. Att jag sedan blev skolpräst och lärare på folkhögskolan här i Älvsbyn försämrade naturligtvis inte min hållning. Tvärtom. Folkrörelse med sina folkbildningar och de elever som får glädje av den är en till omfattning liten men viktig del av civilsamhället och många gånger livsavgörande för dem det gäller.
När jag på nytt blev församlingspräst med gruppverksamhet och studiearbete verkade jag för att så mycket som möjligt av den pedagogiska verksamheten genomfördes i samverkan med Älvsby folkhögskola. Den och andra folkhögskolor är och förvaltar folkbildningstanken på ett lite annorlunda sätt än studieförbunden och har man en sådan skola på orten kan man välja.
Om folkbildning och så kan jag agitera på både in- och utandning så att saliven sprutar. Jag tror stenhårt på saken och tycker det är alarmerande att vi nu fått en regering som inte tror på folks förmåga att med fri och självständig pedagogik utveckla sig tillsammans i cirklar och folkhögskolegrupper. Har jag fattat saken rätt signalerade det så kallade Tidö-avtalet att anslagen till den sortens verksamhet kan komma att skäras ned. Det inte fick genomslag i budgeten förra veckan men Tidö-riktningen är oroväckande. Helt förvånad är jag dock inte. Moderaterna är och har varit folkrörelsemotståndare utifrån klass, tradition och ideologi. I dessa yttersta tider har SD tillkommit med sitt förakt för bildning, utveckling och fritt tänkande. KD hade förr på grund av sin frikyrkoanknytning förståelse för vuxenutbildningar och cirklar i fri regi men verkar inte numera slåss för saken och med Liberalerna är det på samma vis.
Statliga anslag till folkbildningen är en liten post i budgeten men för mig är saken ett avgörande lackmustest och blir ett politiskt btb som avgör vilken partifärg jag väljer och inte väljer. Dessutom publicerar jag detta inlägg i kategorin Folkhögskola.
