påve-snubbel
Surfa på nätet är en farlig sport. Men intressant. Man vet aldrig var man hamnar. Den snubbeltur jag nu tänker på började för en dryg vecka sedan på folkhögskolan här i byn. I ett tidskriftsställ såg jag nummer 7 av tidskriften Signum – katolsk orientering om kyrka, kultur och samhälle. På framsidan såg jag vad den innehöll och stal den genast. Nää! Inte stal. Jag lånade den och återställde den efter ett par dagar. Rätt ska vara rätt.
Det som väckte mitt intresse var artikeln Kristna i dagens Israel. Tyvärr finns den inte (för närvarande) tillgänglig på Signums webbplats utan bara i en kopierad form på mitt skrivbord. Artikeln var en översättning från den spansk-språkiga tidskriften La Cività Cattolica men på dess engelskspråkiga hemsida hittade jag den inte heller. Dock fann jag en del annat som kickade igång en del tankeverksamhet, bland annat detta som Google Translate hjälpt mig försvenska:
När kyrkan inte går ut ur sig själv för att evangelisera blir hon självrefererande och sedan sjuk. […] När kyrkan är självrefererande, utan att inse det, tror hon att hon har sitt eget ljus. Hon upphör att vara mysterium lunae och detta ger upphov till den andliga världslighetens allvarligaste ondska. […] Förenklat, det finns två bilder av kyrkan: antingen den evangeliserande kyrkan som kommer ut ur henne själv, […] eller den världsliga kyrkan som lever i sig själv, av sig själv, för sig själv. Detta måste belysa de möjliga förändringar och reformer som kommer att behöva göras för att frälsa själar. När det gäller nästa påve behöver vi en man som är grundad på kontemplationen av Jesus Kristus och på tillbedjan av Jesus Kristus som kommer att hjälpa kyrkan att gå ut ur sig själv mot den existentiella periferin och hjälpa henne att vara den fruktsamma modern som lever "den ljuva och tröstande glädjen att evangelisera"
Fattade jag det hela rätt – kunde inte läsa hela artikeln – var han som för några år sedan sa detta den kardinal som nu är Katolska kyrkans påve. Vara hur det vara vill med just den saken tycker jag att tankegången är sann. Jag funderar vidare och vågarmig på att påstå att när en kyrka, församling, grupp eller individ frotterar sig med sig själv, blir till för och existerar för sin egen skull, fylls av omsorgen om sig själv och värnar det ljus man tycker sig ha så tappar man sammanhanget med det verkliga ljuset. Det är den kyrka, församling, grupp eller individ som vänder sig utåt i evangelisation som är den kyrka, församling, grupp eller individ som är mysterium lunae för världen.
Vad mysterium lunae betydde fattade jag naturligtvis inte omedelbums. Jag fick googla vidare och fann att det handlar om den fornkyrkliga tanken att Kyrkan inte har eller ska bländas av något sorts eget självupptaget ljus utan i stället vara en måne som i en mörk värld reflekterar ljuset från Gud. I googlandet passerade jag en plats på nätet där förutom just den sakupplysningen också fanns andra goda ting – klicka här.
På söndag är jag ombedd att förkunna på EFS här på orten. Texten då tar bland annat upp omvändelse. Jag funderar kring om och kanske hur mitt påve-snubbel har bäring mot den uppgiften där och då.
