stigstrombergsson

Kategorin Lokalsamhället här på min blogg får inte många inlägg. Den 2011-08-28 klockan 14:41:40 beskrev jag den i ett inlägg i kategorin Bloggpolicy med orden att jag i den följer Älvsbyns utveckling när något sådant sker vart annat år och ungefär så har det blivit. Senast jag skrev var i anslutning till att Polarbageriet brann men nu kommer i alla fall något.

Idag stod det klart för mig att jag efter nyår – Om I få levva! som min farmor brukade säga – kommer att leva i en kommun under helt andra villkor än någon gång tidigare i min personliga historia. Tro nu inte, noble Bloggläsius, att jag och/eller min livskamrat är stadda i någon sorts geografisk omlokalisering till annan boendeort. Det är inget för oss. Våra livshistorier vad gäller var man är folkbokförd är tämligen fantasilösa – fyra respektive två kommuner.

För Primärhustrun är det så att hon föddes i Vännäs iVästerbotten. Familjen flyttade till en by i vad som nu är Kramfors kommun i Västernorrland och sedan till Tierp i Uppsala län. När hon studerade i Uppsala och på en folkhögskola utanför Stockholm var hon enligt då gällande regler och möjligheter fortfarande skriven i föräldrahemmet. Det blev när vi nygifta och granna flyttade till Älvsbyn som det hela ändrades. Fyra kommuner alltså.

I mitt fall var uppväxten i Luleå. Som Uppsalastudent var jag fortfarande skriven hos mamma och pappa. Omlokaliseringen hit till Älvsbyn kom 1978.

Jag har alltså under mina snart 70 år hört hemma i två kommuner, bägge stabilt och envetet styrda av Socialdemokratiska Arbetar-Partiet då och då med visst flankstöd av Vänstern. Detta ändras nu då jag i dagens Lokala Världsblad alias Piteå-Tidningen ser att en borgerlig koalition tar över makten i Älvsbyn och sossarna förpassas till oppositionsbåset. Det är de nyuppståndna Moderaterna som med Liberaler, KD-are och Sverigedemokrater tar över styret. Att så sker beror på att Centern som så kallad ”vågmästare” släpper till, öppnar för SD och borgar för borgarstyre.

Politik och samhällsledning är i mångt och mycket ett förvaltande som bara tickar på. Det gäller nationellt, regionalt och framför allt lokalt. Några tvära stora kast befarar jag inte. Jag tänker mig att också fortsättningsvis våga mig på att ta promenader trots att högerkrafterna nu ska styra. Men lite kymigt känns det. Eller åtminstone ovant. Det blir ju en ny erfarenhet.