högersossar i kyrkomötet
För ett par dagar sedan läste jag via Facebook en artikel i Kyrkans tidning – klicka här. Jag länkade den vidare med följande kommentar: Bra genomgång av sakläget. Här menade jag rent faktamässigt. Sedan fortsatte jag med ett omdöme: Motionärer vill att man ur kyrkans sammanhang ska utvisa dem som genom att inte helt och fullt omfattar vad man anser vara svenska värderingar visar prov på någon sorts bristande vandel. Verkar som om motionärerna drabbats av en egen märklig form av ”Tidö-anda”.
Jag har inte i tal eller text i höst yttrat mig nämnvärt om motion 83. Förutom någon kommentar på någon annan blogg och ett kort resonemang på Facebook har jag valt att avvakta. Det betyder inte att jag inte tänkt – bland mycket annat jag tänker. Det betyder bara att jag som Nicke Lilltroll valt linjen Man måste tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker.
På tisdag till veckan skall Kyrkomötet i alla fall dryfta och besluta kring motion 83. En knapp majoritet i en beredningsgrupp vill avslå den. En del av motionärerna har också backat i frågan. Någon ledarskribent i någon sosse-tidning i landet har yrkat på avslag. Jag gissar att ”debatten” i Kyrkomötet blir mångordig. Utgången är oviss liksom hur konsekvent man följer motionen om den går igenom men egentligen varken spår eller oroas jag för egen del. Jag har ju min pension och med den blodpudding på bordet även om jag det år jag fyller 70 skulle på socialdemokratiskt initiativ efter 45 år i ämbetet bedömas så skadlig för kyrkan att jag avkragas.
Det jag kommit att fundra kring är i stället någon sorts princip och antydde den i min notering på Facebook. Jag menar själva tankefiguren i motionen som jag tycker påminner väldigt mycket om den tankefigur Sverigedemokraterna fick igenom i det så kallade Tidö-avtalet. I det gällde det sånt man kallar ”svenska värderingar” och liknande som man menar man måste ha för att få stanna i landet. Är man avvikande måste man avvika.
Detta är gammal högerpolitik i ny kostym! Enliten exposé kan vara på sin plats.
I 1686 års Kyrkolag stadgades: Uti wårt Konungarijke och des underliggande Länder, skola alle bekänna sig, endast och allena, til then Christelige Lära och Troo, som är grundad uti Gudz heliga Ord, thet Gamla och Nya Testamentets Prophetiske och Apostoliske Skrifter, och författad uti the tre Hufwud-Symbolis, Apostolico, Nicaeno och Athanasiano, jemwäl uti then oförändrade Augsburgiske Bekännelsen, af åhr 1530, wedertagen i Upsala Concilio, 1593, samt uti hela, så kallade, Libero Concordiae förklarad.
Alla skulle alltså ha evangelisk-lutherska värderingar. Det var den vandel som gällde i det då i och för sig flerspråkiga svenska riket. Hade man inte dessa värderingar skulle man tvingas till dem eller deporteras vilket drabbade judar, resandefolk, katoliker och andra. Naturligtvis förändrades sådant genom åren av många skäl – förlusten av de baltiska provinserna och Finland, vissa upplysningsideer, väckelserörelser etc men grundtanken att ”I Sverige är man svensk!” låg ändå länge kvar. Till exempel yttrade det sig ända in i modern tid så att barnen på västra sidan av i Torneälven inte fick prata sitt hemspråk i skolan ens på rasterna liksom att det var viktigt att genom Rasbiologiska Institutet kunna urskilja vem som var en ”riktig svensk” som man kunde bedöma ha kapacitet till rätt vandel.
Det var så kallade vänsterkrafter som under 1800-talet och framöver succesivt naggade detta i kanten. Nykterism, religiösa rörelser, liberalism och arbetarrörelsn luckrade upp det så kallade ”enhetssamhället” till tolerans och mångfald – för att inte tala om demokratin med lika rösträtt för alla. Bromsklossarna i sammanhangen var hela tiden olika högerkrafter mer eller mindre kopplade till monarkin, statskyrkan och militarismen. För dem var enhet genom enhetlighet ledstjärna, inte samspel i en mångfald av uppfattningar.
Vad har detta med motion 83 att göra? Inget direkt naturligtvis vad gäller innehållet men faktiskt en del vad gäller andan. Man kan säga att motion 83 uttrycker att I Svenska kyrkan ska alla präster tycka på ett visst sätt i en viss speciell angiven fråga och de som inte omfattar denna speciella värdering ska utvisas. Sånt var och är högerkrafters anda och strategi för att – men kanske lite otänkt – de facto krampaktigt fortsätta att hålla fast vid enhetssamhällets totalitära hållning. Att centerpartister som i det längsta motsatte sig att avskaffa statskyrkosystemet fortfarande av bara farten håller den linjen kan jag begripa men att högersossar i kyrkomötet har samma Tidö-anda är pinsamt.
Hur det kommer att gå på tisdag vet ingen. Om motion 83 avslås gissar jag att den återkommer i någon sorts variant – det brukar vara så. Om den får majoritet tycker jag (idag) att den ska verkställas utan omsvep och halvmessyrer så att Tidö-andan hos högersossar i kyrkomötet, centerpartister och andra får genomslag. Jag tycker även att åtminstone var och en som röstat för motion 83 och som utöver Kyrkomötet har andra kyrkliga uppdrag på allaplan ska verka så att de präster som genom att tycka annorlunda inte visar rätt vandel försvinner. Hur sånt yttrar sig blir säkert olika men det är åtminstone värt respekt att man, om man röstat för motion 83, verkar lokalt för att enbart präster med de ”rätta moderna svenska värderingarna” tas i anspråk för olika uppgifter som anställda eller vikarier. Det är också värt respekt om de som röstar för motion 83 tar kontakt med präster i sin närhet och öga mot öga säger: Du är olämplig och borde bort! Naturligtvis skulle jag inte gilla sådana möten men det vore i alla fall värt respekt.
Löper man inte linan ut blir motion 83, hur Kyrkomötet än beslutar, bara ytterligare ett exempel på att högersossar i kyrkomötet tillsammans med andra bara pladdrar utan att mena vad de säger.
Mycket bra!
Jag tycker du är fel ute. Parallellerna mot vandel blir väl snarare att Svenska kyrkan sänder ut ett budskap att om man har bristande vandel och är homosexuell så är man inte välkommen ifall präster tillåts vägra viga samkönade.
För den församling som av slumpen endast har präster som inte vill viga samkönade kan jag inte tänka mig att många homosexuella känner sig välkomna i?
Avkragning för en åsikt är kanske aningen hårt om det inte skadar kyrkan på ett sådant sätt så det passar in under reglerna för avkragning. tex en tidigare eller tyst åsikt spelar ju ingen roll? En viss verkan för att ändra på reglerna bör också accepteras. Men prästerna tycker jag här bör skilja på sin åsikt och sin yrkesroll. för såsom reglerna är nu ska ju samtliga följa diskrimineringslagstiftningen. Eller var drar man annars gränsen för personlig tolkning av en religion? Skulle samma resonemang vara okej i andra i det moderna samhället tvivelaktiga saker som står i bibeln bara för att en godtycklig mängd personer tycker att det stämmer?
Den anonyma signaturen "En annan grubblare" tar inte fasta på vad jag försökte föra fram i mitt inlägg. Det var just själva ANDAN i Motion 83 och Tidöavtalet jag var ute efter, det som liknade varandra, alltså den ANDA som säger ungefär: "Är du inte som de flesta är dvs hur vi är måste vi aktivt trycka ut dig ur våra sammanhang". I stället lyfter man en sorts tänkt bakgrund till 83-ans nödvändighet genom att säga att i dagsläget kanske några inte kan känna sig välkomna. Jag kan respektera den tanken även om den inte styrks. Ändå tycker jag det är en skillnad mellan om en gemenskap av en del inte känns välkomnande/attraktiv och att man aktivt verkar för att stänga dörrar och lyfta ut folk. Motionen syftar till detta vad gäller präster som anser att äktenskapet kyrkligt sett är en tvåkönad historia och Tidö-avtalets snack om vandel öppnar för att se slöja som utvisningsskäl.
Men så mildrar signaturen och säger: "Avkragning för en åsikt är kanske aningen hårt..." Men det är ju vad Motion 83 syftar till så det verkar lite ovisst om den anonyme vill att högersossarnas och andras förslag om utrensning skall godkännas.
Efter att ha läst motionen får jag uppfattningen att avkragning är aktuellt om man diskriminerar samkönade par genom att vägra viga dem för att man inte jämställer deras kärlek med tvåkönade pars. Sedan om man innerst inne är av den ena eller andra åsikten är orelevant.
Men du har rätt i att andan är att dem som tycker/är/beter sig annorlunda stängs ute. Men är det inte en liknande anda att stänga ute samkönade par från kyrkan? Det finns så klart präster som skulle ställa upp men det faktum att kyrkan accepterar att man får vägra sänder ändå ett budskap om att man inte är välkommen. Ungefär som att SD sänder ut signaler att dem som inte beter sig "svenskt" inte hör hemma i Sverige även om inte alla SD:are uttrycker sig så. Och agerar dem mot "ickesvenskarna" på ett diskriminerande sätt så är det diskriminering och enligt lagen inte okej. Men dem får tycka vad dem vill och på demokratiska sätt verka för sina åsikter. Skadar åsikterna arbetsgivarens anseende kommer däremot arbetsgivaren reagera på detta.
Så summa summarum: Det kanske går att dra liknelser mellan vandel-diskussionen och motionens förslag på åtgärder men jag anser att det går att dra liknande liknelser mot just det beteende som motionen vill stoppa.
