böcker på vift
Ett andra blogginlägg måndag förmiddag efter Domsöndagen.
Det är nog så att böcker inte alltid kommer tillbaka dit där de hör hemma. Jag misstänker att det kanske drabbar ganska många men har ingen total överblick. Ändå är det så.
Helt oskyldig är jag nog inte själv. I någon kartong, i någon hylla eller någon annanstans i fastigheten kan det finnas någon enstaka lånad men inte återställd bok. Skulle så vara är de i sanning inte många och rör sig nog mestadels till syvende och sist i så fall om volymer som egentligen ägs av något av de utflyttade barnen eller så.
Värre är det faktisk med böcker jag lånat ut. Jag har inte koll helt och fullt men kan ana en hel del. Hos de nämnda barnen kan någon volym finnas och förvaras med samma familjeslapphet som jag själv har och det varken stör eller bekymrar mig nämnvärt – bara ibland. Mer gnagande är vetskapen eller misstanken att jag kanske inte ser röken av litteratur i skilda ämnen som jag genom åren av min godhet lånat ut till andra. Ibland frågar jag mig om de är för evigt förlorade. Jag menar då böckerna, inte människorna. Att jag inte vet till vem eller vilka jag lånat ut vilken eller vilka böcker i olika ämnen och när det skedde komplicerar saken en hel del.
Men jag slutar inte hoppas. Läste en gång att morgonen efter att Berlinmuren revs dök det på ett bibliotek på västsidan upp en östsektorgubbe som återlämnade en bok han år ut och år in varit förhindrad att återställa. Till detta undrade han om förseningsavgiftens storlek med ränta på ränta. Sånt folk imponerar på mig! Tilläggas bör att biblioteket efterskänkte skulden.
Får jag tillbaka mina böcker på vift kommer jag inte heller att kräva ett nickel utan bara bjuda på kaffe.
Ska se efter om jag har någon bok du äger då kan jag komma förbi med den och bli bjuden på kaffe. - det slår mig nu att jag nog faktiskt har en bok som är din?? En om Finska vinterkriget. Är det din? Nå, den har jag trots flera års lånetid ännu inte löst. Så det vill jag ju göra görs.
