annansering
Rubriken är inte felstavad! Den är bara (ännu) ett exempel på att jag då och då levererar dåliga ordlekar. Att jag hänger mig åt sådant är inget att hänga med huvudet för. Det räcker med att skaka på skallen och anlägga en bekymrad min.
Två sorters annansering förekom i Älvsby kyrka Första söndagen i Advent dvs igår. Först det i god tid varslade meddelandet att det skulle vara vad man kallar Äventyrssöndag vilket i praktiken betyder vad som förr kallades Familjegudstjänst. Det betydde vad gäller utformningen en något magrare sammankomst och att barnkören skulle delta, inte kyrkokören där Primärhustrun gnolar i altstämman. Jag är inte säker på om detta var ett strategiskt val eller ”bara” berodde på att körledaren just denna helg hade önskat vara ledig men det blev ett enligt min mening intressant och djärvt eljest tilltag som jag helt och fullt gillar. Så var det sagt. Familjegudstjänst Första söndagen i Advent var en bra idé jag hoppas man framhärdar i kommande år. Vem vet – kanske vågar man komplettera det med att fira Mässa.
Jag har inte hört något men kan tänka mig att så kallade vänner av ordning kan invända med meningen att det är att avvika från hur man av tradition brukar ha det. Ordet tradition är en lurig glosa. Man kan i kyrkliga sammanhang stava det med liten eller stor bokstav. Har man ett stort T brukar det betyda ungefär andligt arv som den kristna Kyrkan förvaltat genom seklerna. Med litet t blir det mer frågan om sånt man gjort de sista 2-4-6-8 åren eller lite till. Vill man spetsa till det – detta har jag skrivit förr – kan man också säga att Tradition är döda människors levande tankar och tradition inte sällan är levande människors ganska döda tankar.
Tänk om ordningsmännen och ordningskvinnorna kanske anför Det blir inte lika högtidligt – typ. Det ligger i så fall en del i det. Kyrkokören är ju liksom en avancerad historia. Koristerna är dessutom kyrketablerade sångfåglar som ger tryck åt både egna låtar och åt psalmsången generellt. Jag kan köpa ett sådant argument men menar att denna vanliga högtidlighet, stämning och känsla kan dumpas och annat i stället får vara värt att lyfta fram – de 15 i barnkören till exempel och deras svans.
Körers svans kan vara värt att fundera kring. Jag har inte gjort några mätningar och kan inte bygga på exakta uppgifter men har på känn att kyrkokoristernas svans är 2-3 personer i snitt. Ska Primärhustrun sjunga svansar jag ju med till kyrkan i de flesta fall liksom kanske ytterligare någon av samlingen släktingar och anförvanter. När en barnkorist skall sjunga dyker mamma, pappa, två syskon, farfar, farmor, morfar, mormor och en faster upp – typ. Barnkörs-svansen blir så räknat yvigare. Den blir i någon mening också lite lurvigare i betydelsen inte så kyrkligt etablerad och välkammad men med lust att vara där. Vilken kör man väljer att ha blir därför ett val av ”målgrupp” och det gör att jag tycker att årets annansering ska annonseras på samma vis nästa år.
Det blev också en annan mindre annansering igår. Kyrkoherden som var tänkt att leda gudstjänsten var på grund av förkylning ersatt av den yngre av de andra prästerna i församlingen. Sånt är en mindre detalj och händer då och då. Jag har själv genom åren både ersatts av och – lite oftare – ersatt kollegor som drabbats av tillfällig skröplighet. Troligen var en avtackning av en medarbetare som slutat och ett välkomnande av en ny kyrkvärd tänkt att gå av stapeln när herden ledde gudstjänst men fick ske i alla fall.
En till annansering vill jag nämna nu i slutet av min bloggning. Det gäller onsdag denna vecka. Publicerade annonser meddelar att jag skulle leda Veckomässan i Älvsby kyrka klockan 18.30. Så blir det inte. Av fullt vettiga skäl och viktiga orsaker kommer en Mässa med Konfirmation att ledas av den präst som i sitt beting har just fokus på konfirmander och ungdom. Efter de Veckomässor som normalt faller på mig – onsdagar i veckor med udda nummer – blir det alltid möjligt till fortsatta samtal i kyrkan – det som kallats Ovangelieträffar, Eftersnack eller liknande. Det missades i annonseringen men blir av i alla fall som om jag hade varit präst i själva gudstjänsten.
