stigstrombergsson

Det har jag inte – någon stökig familj.

Men det blir mycket stök.

Sistlidna veckoslut är ett exempel.

En effekt är att bloggen blir tyst.

Alltså mer intetsägande än vanligt.

Om familj kan sägas att jag växte upp i en liten. Det var mamma, pappa och jag. I Luleå. Farmor och en del mostrar, morbröder och kusiner fanns i Skellefteå. En hop farbröder med fastrar och kusiner hade flyttat till Gävle och bortanför. Egen bil hade vi inte heller innan jag var 10 år fyllda. Allt dett innebar att det inte var så värst mycket flängande hit och dit och fram och tillbaka.

Med inträdet av hon som blev och förblivit Primärhustrun i mitt liv förändrades sakerna påtagligt. Den familj hon kom från var större – summa fyra syskon – men bara hon (och jag) lämnade södra delarna av landet för att hamna i framtidsregionen Norrbotten. Där blev vi själva en hyfsat stor familj med barn födda 1983, 1984, 1988 och 1991 som i sin tur har knoppats på till med några respektive och fyra barnbarn. Hela den surven finns med bilar och allt inom en timmes körväg oberoende av väder och väglag. Detta är inte stökigt men blir en del stök. Förra helgen var det den doktorshögtid jag berättade om i inlägget mottag hatten! Den här helgen har det också varit full fart.

Lilla Ava som snart blir 4 år bor i Unbyn som är en samling äldre gårdar och villor strax norr om kommungränsen mellan Luleå och Boden och på västra sidan älven. Hennes mor och far var bjudna på kalas om lördagen vilket innebar att mor-far (och mormor) ryckte in. Resa fredag efter lunch för att hämta tösen. Då hon är här blir det givetvis hopkopplat med den ett år äldre kusinen Lisa vi har på ett för henne självständigt löpavstånd. Alltså full kubbning med gemensamt fredagsmys.

Efter suss i olika fastigheter blev det om lördagen tripp i två bilar till Luleå – också denna helg. Storkusinen Tyra är med i Luleå rytmik och balett som hade stor föreställning och uppvisning i vad som förr kallades Pontushallen. Nästan fullsatt. Runt 200 ungar från fem år och upp genom mellanstadiet i en dansdramatisering av Lejonkungen. Hennes föräldrar, bror, morbror, de två småkusinerna, en faster, en farbror och farmor och farfar – det är vi – var impade.

Efter en kort sväng ut på stan för lunch och glass var det dags för den andra storkusinens aktivitet. Adrian spelar fotboll för pojkar födda 2012. Hans lag vann, något småtjejerna som hade andra bollar att stöka med inte brydde sig nämnvärt mycket om.

Tillbaka i Älvsbyn blev det mer lek under söndagen, avbrutet av ett par rejäla regnskurar. Avas föräldrar dök upp men mormor dröp av för sångövning inför kyrkokörens Vårkonsert klockan 18. Ava och Lisa kollade och lyssnade innan Lisa följdes hem och Ava for till Unbyn igen.

Som synes är det fullt stök utan att någon är stökig. Leksaker och jox stökade vi undan redan igår men tid att stöka fram åtminstone försök till skriveri med innehåll för denna min anspråkslösa blogg har inte funnits. Inte heller plats. Ava och Lisa ockuperar morfars skrivbord så gubben – det är jag – hänvisas till att under spridda ögonblick i sin telefån försöka plita ned något för senare eventuell publicering.

Den som läser får kanske se.