stigstrombergsson

Jag hade nästan fel. Ett litet risgryn fanns i tandraden. Eller bokhylleraden om jag ska vara noga. Grynet avslöjades vid en andra okulärbesiktning då jag fann en under 1970-talet på ett antikvariat inköpt en bok – som således var gammal redan då. Boken är Paulus mindre brev skriven av Olof Linton (född 1898, död 1980) i serien Tolkning av Nya testamentet. I den boken från 1964 är knappt 100 sidor av de 445 tillägnade Pastoralbreven. Hyllan var alltså inte helt tom, bara inte helt läst.

Hemkommen från sonsonen Adrians 10-årskalas blev om lördagen och senare under helgen sidorna lästa – varvat med annat. Nämner detta för att rätt ska va rätt. Passar då också på att nämna att det märks att en Bibelkommentar har 60 år på nacken. Pluraländelser på verben (voro och skola i stället för var och ska), citat från 1917 års översättning och ett resonemang byggt på enbart protestantisk kontinental forskning är tidstypiskt. Tack och lov har forskningen rullat vidare med nya vinklar och modifierade resultat – typ Fjärstedt i förra blogginlägget.

Vad mer?

Luleå vann femte finalmatchen och leder nu sammanhanget med 3-2. Ikväll måndag kan det bli klart nere i Karlstad. Jag ser det på TV men har som en så kallad öronmask, alltså en melodi som fastnat i huvudet, hela tiden ståplatssången – med ursäkt för fulordet:

Åhhh Luleå!

Vi ska vinna SM-Guld i år!


Ja hela jävla vägen ska vi gå!


Inget halvvägs Luleå!

Jag var jag i kyrkan igår. Det var så kallad Äventyrssöndag, alltså vad som förr kallades Familjegudstjänst. Ballonger förekom i förkunnelsen och en smet upp i taket. Mitt i min hockeyfeber kunde jag av kungörelse och ljuständning notera 1-3 som veckans resultat. En döpt, tre döda. Summa två back vad gäller medlemskap.

Om jag frågar Vad görs i och av detta? är frågan inte ett klagande gnäll på församlingens styrning, ledning och anställd personal. Uppfatta mig inte så! Men frågor måste ställas och personer utsedda att ha ansvar måste rimligen ha tankar i saken. Observera att jag skrev tankar, inte lösningar. Hade jag lösningen eller lösningarna skulle jag berätta – tro mig! Men frågor har jag och nog en aning om åtminstone en väg: Intensivt och gediget arbete helger och kvällar med dop och konfirmation för barn och unga och vuxna. Sånt kan församlingen påverka och forma till skillnad från det faktum att Älvsbyn är glesbygd där äldre årsklasser som dör är mer kyrkotillhöriga än yngre och där unga svenskfödda och ännu ofta kyrkotillhöriga flyttar efter gymnasiet samtidigt som nyinflyttade ofta tillhör annan religion eller åtminstone andra kyrkor.

Och detta med församling? Med något som man kan tycka är en käpphäst jag repeterar frågar jag mig och andra vad som i teori och praktik menas. Är det de som regelmässigt och förväntat bänkat sig när gudstjänst firas? Eller är det de i tjänst som agerar ”för” de bänkade? Är det de som tar beslut och eller jobbar utan att ha som personlig sed att ha sina rumpor på plats i lokalen? Eller kombinationer av allt detta? Jag frågar för att det också i kyrkbänkarna finns glugg i raden och för att rätt ska va rätt.