nå om, ut & in
Jag var på fullmäktige, alltså kyrko-dito. Skrev om att jag skulle det i inlägget onsdag i förra veckan. Om det kan sägas att allt blev ungefär som väntat. Inte alls upphetsande. Ganska förutsägbart utan överraskningar. Ett och annat ovidkommande inlägg när ordet var fritt. Jag gick innan ordförandeklubbans slutsignal. Ville hem till Sverige-Finland i hockey.
Noterade dock att sättet nu att nå om församlingen genom att redovisa ekonomin är annorlunda jämfört med förr. Nu är det mer stora verksamhets-klumpsummor utan att spalta upp på saker som Barn- och-familj, Konfirmander och annat. Det blir mer termer som Nyckeltal, Likviditet, Soliditet för att nämna exempel. Jag ser ingen anledning att misstro det systemet bara för att det – troligen – passar de administrativa åtgärderna och centraliserade nivåerna bättre. Siffrorna är säkert både rätta och riktiga men är man inte van läsa och förstå budgetar och bokslut blir det brist i transparensen – typ. Jag tror att flera i publiken – vi var faktiskt två – är sådana ovaningar. Jag misstänker att flera, kanske de flesta, av fullmäktiges lokala ledamöter har det på samma sätt. Hur skall jag annars förstå spagaten att i ena ögonblicket stolta ta del av info om att församlingen med 16 miljoner som så kallat Målkapital och med Tillgångar på närmare sammantaget 30 millar används som exempel på välskötthet och sedan i nästa ögonblick hävda att ekonomin är dålig och inte tål några utgifter. Men kanske är det jag som inte fattat klyket. Hur som helst är fullmäktige och det som hör ihop med det ett sätt att nå om lokalförsamlingen – om jag anknyter till rubriken.
I Verksamhetsberättelsen nämndes flera gånger hur pandemin påverkat. Saker har ställts in och ställts om och ställts över. Direkta diskussioner om de åtgärder man vidtog varit de bästa och rätta fördes inte men i alla fall redovisade man det som gjorts och lämnats ogjort. För att nämna en del ur Årsredovisningen kan sägas att antalet dop 2021 är mer än halverat jämfört med innan pandemin. På samma sätt är det med gudstjänstfirandet. Fler än 2 av 3 konfirmander ofanns och ungdomsgruppen har upphört. Ett stort behov finns av att på nytt nå ut. Ledning, anställda och förtroendevalda vet detta och söker former – som inte är lätt. Hur ”rekrytera” 2-åringar vilkas dop inte blev av? Ska man vänta på en ”syskonomgång” när den odöpte får syskon? Eller aktivt söka upp familjerna? Och tänk om föräldrarnas slutsats blivit ”det gick ju bra i alla fall fast han/hon inte döptes” och väljer att inte heller döpa kommande barn? Och hur på nytt bygga upp relation till och arbete med konfirmander och unga? Och Evangelisationen i allmänhet? Kan det bli frågan om helt nya linjer när man vill nå ut – sånt som heter Fresh expressions of Church i vänförsamlingen i England?
Kyrkofullmäktige handlar om att nå om. Visste jag svaren på mina frågor om att nå ut skulle jag inte ställa mina frågor utan ge besked. Om en detalj i att försöka nå in ska jag skriva i ett annat inlägg som likt detta på grund av helgens stök bara i en kladdform finns i telefånen.
