stigstrombergsson

Två sådana faktiskt. Samma dag, samma plats och på grund av samma människor.

Så här var det men först lite bakgrund.

Slalombacken i Kanis utanför byn är sportlovöppen. Skidspåren i omgivningen är preparerade. Barnbarnen Tyra (12 år) och Adrian (10) är hos oss. Tillsammans innebar det utedag.

Barnen och farmor for backe upp och backe ner men jag slalomiserar inte (längre). Jag gav mig av på längdskidor. Cross country kallas det och i det sammanhanget gjorde gjorde jag mina unika erfarenheter.

På väg ut i själva spåret kom två åkare – ganska jämnåriga med mig själv – uppifrån och från höger. Väluppfostrad som jag är lämnade jag företräde och klev in i spåret en bit bakom dem. Så långt var allt normalt. Sedan rubbades universum när de två uppe på en knix stannade och vinkade förbi mig. Det kändes ovant. Jag brukar bli omåkt, inte framvinkad. Dessutom åtföljdes omvinkningen av ord på utomländskt språk – eng elska. Det var oväntat.

Naturligtvis blev det stopp i maskin. Nyfikenheten hade segrat.Jag frågade varifrån de var. Why are you here? blev nästa fråga sedan de besvarat den första med ett käckt Australia! och med det visat sig vara de mest unika levande organismer jag någonsin stött på i vinterbiotopen runt Kanis. Skidåkande aussis där? Unikt!

Men det skulle bli än mer speciellt. Frågan Why? fick ett svar och sammanhanget blev kristallklart naturligt. Orsaken var deras son. Han hade nämligen för en tid sedan på gamla träskidor och i 100-årig vintage-stass åkt Jubileumsvasan sisådär 90 mil söderöver. Glad som en spelman kunde jag berätta för de stolta föräldrarna att jag sett honom på TV. Svensk public service Hade givetvis uppmärksammat det speciella med en australiensare i det speciella sammanhanget.

Man kan inte snacka australiska slid- och snöfrågor hur länge som helst. Man börjar frysa. Såhär efteråt är jag dock ganska övertygad om att jag jämfört med de flesta vallaintresserade här på hemorten kanske är mest kunnig i just den smala nischen – utifrån dagens två unika erfarenheter.